onsdag 16 november 2011

En enkel till Antibes

Egentligen finns redan en recension skriven på filmen som till fullo överensstämmer med min uppfattning , nämligen den av Johan Croneman i DN.
http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/en-enkel-till-antibes
Jag hoppas att Sven-Bertil Taube får Guldbaggen för denna rolltolkning. Han är fenomenal. Bästa biroll kan gärna ges till Dan Ekborg. Hans gestaltning av den skuldtyngda sonen, som genom sitt resonemang med systern om att i hemlighet sälja pappans hus, är som klippt ur verkligheten. Han har, trots allt, "pappans bästa i åtanke" när han resonerar och det låter han oss veta.
Precis som Johan Croneman, tycker jag att, hemhjälpen Maria, är mindre verklighetsanpassad. En sådan personlighetsstörning, som märks så lite i det vardagliga umgänget, finnns den? Filmen lockade, trots det ganska mörka temat, till många skratt, så jag ger den...

3+ av 5

Gregorius på Klara scenen

Det är något speciellt att gå på generalrepetitioner tycker jag. Helt opåverkad av recensioner får man tillfälle att bilda sin egna uppfattning först.
Nej, inte ännu en besparing på dekor, tänkte jag helt snabbt när jag såg scenen. Endast några stolar var utplacerade och för övrigt - ingenting. Tomheten på rekvisita blev inte något problem för pjäsens framförande. Bengt Ohlssons roman Gregorius hade dramatiserats för scen av Erik Uddenberg och det är jag tacksam för. Jag tyckte mycket om boken och att se Johan Rabaeus gestalta Gregorius gjorde att alla mina förväntningar på en teaterförställning i toppklass införlivades. Den absoluta sanningen finns sällan och den i Doktor Glas hemska pastor Gregorius, får vi här möta och höra hans bild av verkligheten.

5+ av 5

Dn skriver om den här: http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/gregorius-pa-stockholms-stadsteater

SvD:s recension: http://www.svd.se/kultur/scen/johan-rabaeus-trollbinder_6594454.svd