Det Hemliga Namnet av Inger Edelfeldt

Vi valde boken till vår bokcirkel och även Stockholms stadsbibliotek har valt den till årets i Stockholm läser. Jag börjar med att säga att jag tyckte mycket om boken, eller rättare sagt tycker mycket om boken. Det händer mycket i den. Det är inte någon spänningsroman, men hela tiden är man angelägen om att få följa Helena i hennes ganska komplicerade tillvaro. Barndom, äktenskap, barn, kärlek, försörjning, inget har bara flutit på utan inneburit ganska stora problem för henne. Boken blir bara bättre och bättre tycker jag och slutar absolut utan önskemål från min sida om ett bättre sådant. Jag tycker också mycket om Inger Edelfeldts sätt att berätta den yttre handlingen och Helenas inre tankar på ett ganska ovanligt sätt i en roman. Som sagt, en jättebra bok!

Svenska Gummistövlar av Henning Mankell

Jag har läst tre böcker av Henning Mankell. Den första var Kvicksand, den andra Italienska Skor följd av Svenska Gummistövlar. I den fallande ordningen tycker jag om dem. I Svenska Gummistövlar får vi åter möta den pensionerade läkaren Welin ute på sin skärgårdsö. Dramatiken börjar redan på första sidan när han berättar om hur hans hus brann ned och han numera bor i en husvagn på ön och även är misstänkt för att ha anlagt branden själv. Ja, sedan följer många sidor med återblickar, framtidsönskningar, glädje och sorg berättad av honom.  Det är när jag kommit till kapitel 24 av 25 som jag faktiskt blir besviken på boken. Nej, nej inte det slutet tänker jag. Men som sagt, de 23 kapitlen innan är jag nöjd med som läsare.

Brooklyn

Från ett Irland utan möjligheter till försörjning utvandrar på 1950-talet Eilis Lacey (Saoirse Ronan) till New York. Kvar på Irland är hennes syster och mor och längtan hem till Irland från Brooklyn är ständig. På en dans träffar hon rörmokaren Tony (Emory Cohen) och med honom växer kärleken. När hennes syster plötsligt dör reser hon till Irland och besöket blir längre än hon först tänkt sig. Mycket har förändrats till det bättre och det känns inte lika självklart längre att åka tillbaka till USA. Jag hade mina förhoppningar att filmen skulle sluta som jag ville, men oroades ganska länge att den inte skulle göra det, men puh, den gjorde det och därför blir det en riktigt feelgood film ur mitt perspektiv.

The Revenant

Leonardo DiCaprio fick en Oscar för rollen i den här filmen. Väl värd tycker jag. Det som utöver fina skådespelarinsatser, fick mig att både beundra och kanske även "dissa" filmen var några otroliga scener. En bit in i filmen blir DiCaprio anfallen och sårad av en björn. Det var så realistiskt att det nästan var omöjligt att titta på duken! När jag skriver "kanske även dissa filmen"menar jag att mycket av handlingen i filmen tedde sig mindre trovärdig. Hur kunde han överhuvudtaget överleva efter ett sådant överfall? Smutsiga stora sår, enorm blodförlust, sträng kyla, brist på mat, hemska strapatser, fall från höga höjder, ja listan kan göras lång på vad han fick utstå men ändå överlevde. Kanske man ska tänka sig att det var just hämnden han bar på  som höll livslågan igång.  Jag vet inte. Filmen var spännande. DiCaprio väl värd sin Oscar, men handlingen lite för osann för att jag skulle falla pladask trots allt.

Anna & Mats i Vällingby. En modernitet om kärlek

Trappan i Vällingby har öppet igen. Så himla kul. Efter en flera år grundlig renovering börjar det hända saker på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby, som det står på fasaden. Först ut för mig var att se genrepet av en pjäs skriven av Helena von Zweigberk. Handlingen blev genast igenkänd som en slags fortsättning på hennes roman "Ur vulkanens mun".  Det är trots allt en ganska stor skillnad att läsa en roman om ett äktenskap som håller på att krascha, mot att se en pjäs med samma tema. Boken upplevde jag inte som jobbig och det äktenskapliga grälet i skriven form, gav mig en möjlighet att lägga boken åt sidan när det blev lite för tjatigt. Den möjligheten ges ju inte i en pjäs och det var väl kanske det, som gjorde att jag ibland tyckte att grälen blev lite för långa och just tjatiga. Därutöver var det en pjäs, som jag tyckte var bra. Skådespelarna var fantastiska och även glädjen att få vara som publik i Trappan gjorde att det kändes som väl använd torsdagskväll ur mitt perspektiv.