måndag 21 november 2016

Missionären på Kulturhuset Trappan

Under ungefär en timme hette jag Albertina och blev välkomnad till föreställningen av Lottie Törnros, som tog mig i hand, tittade mig i ögonen och sa "välkommen Albertina". Låter de konstigt? Så här var det. Innan vi gick för att se föreställningen Missionären, så fick vi välja ett namn på en klisterlapp, som vi skulle sätta på kläderna och ja, sedan gick skådespelarna runt, tog oss alla i hand och hälsade oss välkomna. Då var det i rollen som två missionärer i Västerbotten i början av 1900-talet. Pjäsens andra skådespelare var Meliz Karlge. Historien berättar om några av dessa kvinnliga missionärer som fanns just i Västerbotten och under en timme fick vi lyssna till sång, berättelser och rörelser och en verklighet som fanns och för mig var okänd fick jag ta del av. Intressant.

Kvinnan på tåget

Jag skrev när jag läst boken att när filmen kom skulle jag se den. Det kunde jag ha hoppat över. Inte för att filmen var dålig, men eftersom man visste vem som var "the bad guy" redan från början så försvann den spänning som byggdes upp hela tiden i boken. För övrigt har jag inga klagomål att komma med, utan problemet med att se filmen (för min del) var självförvållat.