lördag 14 december 2013

Philomena

Ibland kan man önska att en film inte ska vara verklighetsbaserad för verkligheten kan vara så otroligt grym. I denna film får vi  följa historien om den äldre damen Philomena som efter 50 års tystnad och skam berättar för sin dotter om den son hon födde och som brutalt togs ifrån henne av nunnorna på det kloster hon arbetade och såldes till amerikanska adoptivföräldrar. Dottern tar historien med sig till journalisten Martin Sixsmith och det resulterar i att han tillsammans med Philomena börjar sökandet efter svaret på vad som hände med sonen. En gripande berättelse som också innehåller många tillfällen till skratt. En film som säkert får några Oscars.

5+av 5

SvD: http://www.svd.se/kultur/film/tragisk-barnhandel-med-brittisk-humor_8797022.svd


Sweeney Todd

Filmen om Sweeney Todd, den hämndlyste barberaren, var tillåten från 11 år och Stockholms stadsteater har valt 13 år som rekommenderad åldersgräns för pjäsen. Bra. Den är blodig så ibland valde jag att titta bort, men vilken härlig föreställning! Att få lyssna till Peter Jöback i rollen som Sweeney Todd är stort, vilken rollprestation! Förutom att han är en stor sångare gör han här en rolltolkning som visar den vrede och förtvivlan Sweeney Todd känner efter att ha förlorat sin fru och dotter till skurken och domaren Turpin gestaltad av Philip Zanden. Den köttfärspajsbakande mrs Lovett spelas av Vanna Rosenberg och jag kan inte tänka mig en bättre sådan, såååå.. det blir full pott för en förställning med härlig musik och gripande story.

5+ av 5

SvD: http://www.svd.se/kultur/scen/joback-gor-sympatiskt-portratt-av-en-hamnare_8797018.svd

onsdag 4 december 2013

Mig äger ingen x 3

Ja, än så länge är det bara x2, för teateruppsättningen Mig äger ingen har inte haft premiär ännu utan först 2014. Jag läste boken av Åsa Linderborg för några år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Den kärleksfulla relationen mellan dottern och den gradvis mer och mer alkoholiserade fadern. Mamman hade lämnat familjen och levde i en akademisk ny relation medan Åsas pappa arbetade som härdare vid Metallverken i Västerås. Han är speciell, bryr sig inte om att ha lakan i sängarna men är väldigt noga med att fixa fönstret med lampor och fina gardiner så att tanterna nere på gatan ska undra vem som bor där och har så fint. Dottern och pappan kallar sig bundisar och har en fin relation, men till slut måste hon välja att lämna hemmet då spriten tog överhand och tryggheten helt försvann för henne.
I filmen spelas pappan av Mikael Persbrandt och det skrivs om kommande Guldbagge för den rollprestationen. Absolut säger jag.
Det ska bli spännande att se teateruppsättningen i början på nästa år för det är helt klart en berättelse som berör.

tisdag 3 december 2013

Återträffen

En film som väcker tankar, helt klart! Hur var vi mot varandra i klasserna jag gått i? Nog fanns det åtskilligt som kunde varit bättre för att vi alla skulle må bra när skoldagen var slut! Hur undviker man att historien inte upprepar sig år efter år? Har vi blivit bättre med att tala om mobbing och att göra något åt det? Jag hoppas så klart, men jag vet inte. En film som på alla sätt skiljer sig från den gängse utbudet, den sticker ut och den berör!

5+ av 5

SvD: http://www.svd.se/kultur/film/atertraffen-en-lysande-fulltraff_8728006.svd

Mitt enda liv

Jonas Gardell är speciell, unik och i sin roll på Maxim helt perfekt! Ja, så är det bara. Uppsättningen är både rolig, allvarsam, improviserad i vissa delar, så vi som satt som åhörare hade några timmar då vi fick allt detta levererat. Till sin hjälp i sångerna hade han en kör och fantastisk orkester. - Här samlas visst endast superlativer från min sida, men finns det inget som jag inte gillade? Jo, det skulle vara att han drev  med Anna Book och hennes iver att komma med i olika program. Showen avslutades med att vi alla stod upp och applåderade.

5+ av 5

måndag 11 november 2013

Amadeus av Peter Shaffer på Dramaten

Gå Hem!! Ja, så avslutar Johan Rabaeus våra ovationer när han tycker att vi visat honom vår uppskattning tillräckligt länge. Kul? Ja, kanske. Han har gjort så förr i pjäser jag sett med honom. Det är åtminstone något en skådespelare kan säga när det som levererats håller första klass och man är omtyckt, ja, rent av älskad av publiken. 4 timmar, så lång var pjäsen och enbart en paus. På en 4-timmars Norépjäs är det 2 sådana. - Oj, så mycket rundsnack det blev innan jag kom till min åsikt om pjäsen. För att sammanfatta allt i ett enda ord - Superb! Tänk ändå att en pjäs kan väcka sådana starka känslor hos publiken, eller rättare sagt mig. Salieri, som spelades av Rabaeus var otroligt avundsjuk eller svartsjuk på den unge Mozarts framgångar och han gjorde allt han kunde för att se till att framgångarna i Wien inte blev stora. Jag blev så otroligt arg på honom för allt elände han såg till att Mozart hamnade i. Adam Pålsson som Mozart var perfekt i rollen. Ja, jag skulle kunna lista alla medverkade här och ge alla högsta betyg. Det var helt enkelt en fullpoängare jag fick se!!

5+ av 5

SvD: http://www.svd.se/kultur/scen/skadespelarna-gor-annu-en-amadeus-vard-att-se_8496790.svd

fredag 8 november 2013

Cykla med Molière

En härlig film. Härlig miljö, en sådan som sällan filmer utspelar sig i. Frankrike, en ö på Franska västkusten. En gnällig äldre skådis får besök av en något yngre skådis, som vill sätta upp Misantropen och erbjuder gnällisen en roll i den. Ja, sedan övar de, cyklar, träffar en spännande kvinna, blir osams .... Ja, mycket händer i en miljö som det är skönt att få vistas i några timmar.

4+ av 5

Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

Varför Carl-Johan Vallgren? Varför detta om en havsman? Jag känner det som om jag missat något väsentligt när jag tycker att just det med havsmannen är obegripligt. Historien om de båda syskonen, den dysfunktionella familjen, de hemska skolkamraterna räcker för att romanen har en historia som är tillräcklig. Men det är det här med havsmannen som stjälper den tycker jag. För mig känns det som romanen tillkom snabbt och enkelt, en historia som mycket väl kan utspela sig någonstans i vårt långa land... om...det inte var det här med havsmannen...så vad är det jag inte förstår?

2+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/havsmannen-9789175031675

söndag 3 november 2013

Min Kamp 6 av Karl Ove Knausgård

Har Knausgård kommit till vägs ände när det gäller författarskapet? Ja, det är väl det han menar när han i slutet av boken skriver "... ska vi sätta oss i bilen och sedan ska vi köra hem till vårt hus, och hela vägen ska jag njuta, verkligen njuta av tanken på att jag inte längre är författare". Den sista delen av Min Kamp är på 1119 sidor. Ett format som gör den verkligen otymplig att läsa, inte kan man ha den i väskan inför tunnelbaneresen, inte som lektyr i sängen, nej den fordrar att man sitter bekvämt och helst har en kudde i knät där den får ligga. Egentligen, ur mitt perspektiv, hade den inte behövt bli så tjock. Över 400 sidor handlar om mycket av den litteratur han läst, även hans tankar om bibeln och Hitlers liv, och det behövde inte ingå i boken tycker jag.  Kanske passade han på att publicera allt han hade liggande, när han hade bestämt sig för att detta skulle bli hans sista bok. Vi får i denna del följa publiceringen av Min Kamp och de starka reaktioner och den ilska det väcker hos släkt och vänner. Han skriver om sin hustrus sjukdom och alla hans svårigheter på det personliga planet känns helt ocensurerade och tunga. Jag kan förstå honom när han tycker att nu har jag gjort mitt som författare, åtminstone i denna genre och för ett bra tag, men tack Karl Ove Knausgård, jag har läst dina böcker med mycket behållning.

4+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/min-kamp-6-9789113038599
Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789113038599/min-kamp-6/

onsdag 23 oktober 2013

3.31.93 av Lars Norén på Klarascenen

3 akter, 31 medverkande och 93 scener, ja, jag tror att det är det  som titeln vill förmedla. Innan man går på en 4 timmars lång pjäs hoppas man innerligt att den ska vara så pass bra att man inte sitter och längtar bort eller tänker på annat. Timmar kan ju vara långa medan åren går fort, har jag hört och nog stämmer det. Men faktiskt inte den här gången. Första akten, som förresten avbröts när den nästan var slut för att brandlarmet gick, var kanske den minst imponerande sett ur mitt perspektiv. Alla, jag menar alla, i en Norénpjäs har ju stora problem och det har jag inte svårigheter med att se, men här tyckte jag att de reaktioner på problemen som vi fick från scenen inte kändes riktigt sanna. Men allt detta "rättades till" i de två andra akterna och trovärdigheten, fortfarande sett ur mitt perspektiv, kändes sann och hemsk. - Hur orkar han skriva om alla tragiska livsöden?

4+ av 5

lördag 19 oktober 2013

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek av Lena Andersson

En roman om kärlek låter varmt och vänligt - kanske? Men i den här romanen finns inget sådant. Bokens han är en berömd konstnär och bokens hon är en poet och essäist. Det börjar med att hon får i uppdrag att hålla ett föredrag om honom. Ett föredrag han besöker och ja..sedan börjar deras relation. I början träffas de enbart för långa intellektuella diskussioner i samband med middagar ute och för Ester, bokens hon, framstår Hugo, bokens han, som en underbar man. Några korta kärleksmöten blir däremot inte början på något för honom, men för henne början på årslångt lidande. Hon tror, hoppas, inser, deppar, för att på nytt börja om att tro och hoppas. Förgäves.
Lena Andersson använder ofta ord, som åtminstone jag, aldrig använder i vare sig tal eller skrift, panegyrik, modus, verbalerotisk, osv. Hon reflekterar över språket också, ganska kul, hur t ex "äldre person" låter yngre än en gammal  och en "god vän" är mer avlägsen än en som rätt och slätt är vän.
Romanen är lättläst och jag tror att det är många som känner igen sig. T ex  i detta ständiga pratande som den försmådda vill ägna sig åt medan den som försmår aldrig har behov av att prata.

4+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek-9789127136991

lördag 12 oktober 2013

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

Jag har sett föreställningen på Klarascenen, inte läst boken som föreställningen baserar sig på. Början var väldigt rolig. Två kompisar växte upp tillsammans, en med fokus på KTH, den andra lärde sig aldrig förkortningen men brydde sig inte om sådana detaljer i livet. Där slutade kanske den roliga delen av pjäsen. Bilbomben i Stockholm blev något som gjorde Amor, den KTH fixerade ynglingen, till en rädd person. Rädd därför att beskrivningen på gärningsmannen stämde med en yttre beskrivning av honom. Känsla av utanförskap blev väldigt kännbar. Det är den tragiska, inte alls roliga delen av pjäsen, som man tar med sig när man lämnar lokalen efter 1 1/2 timme. Att Jonas Hassen Khemiri känner så, vet vi efter det öppna brev han skrev till Beatrice Ask (http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask/ ) och jag kan bara känna att det är trist, mycket trist att det ska behöva vara så för någon i Sverige.

4+ av 5

lördag 28 september 2013

Little Bee av Chris Cleave

En bok som vi läst i min bokcirkel. En s k bestseller enl Babel, där författaren medverkade för att berätta om sin nya bok Guld, men där han även berättade om Little Bee.  Han säger bl a, "att flyktingar är bland de mest intressanta människorna på jorden" och  "de är världens mest motiverade människor". Valet att fly är det val de måste ta för att komma bort från tyranni och han menar att vi åter kommer att röra oss fritt över gränserna i framtiden på samma sätt som vi gjort tidigare i historien. Berättelsen om Little Bee rymmer mycket av den ondska vi människor gör mot varandra. Både den ondska, brutal och rå som Little Bee möter i Nigeria tillsammans med sin syster, men även den mer "inbäddade" ondskan hon möter i England dit hon rymmer.
Det enda jag ibland störde mig på i berättelsen var den ovanligt kloka och lugna bild vi fick av Little Bee. Det hade inte gjort något om vi mött en mer skadad tonåring, eftersom hon mött  så mycket hemskheter i sitt unga liv. Boken är läsvärd tycker jag och ger den...

3+ av fem

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/little-bee-9789173374828

måndag 23 september 2013

Monica Z

Att hitta en så fantastisk sångerska och även skådespelerska till rollen som Monica Zetterlund måste vara sådant som gör en regissör lyriskt glad. Med andra ord så utan Edda Magnason i rollen som Monica Z skulle det knappast ha blivit den film som jag nu fick nöjet att se i en fullsatt salong i Vällingby. Hon var helt fantastisk och det var ju Monica Z också. Hur pass mycket "sanning" som finns i filmen har det tvistats om en del i pressen och jag är inte den som kan belägga något. Jo, till en del kanske, för Nalen, Dompan är en del av min tidiga ungdom och det i filmen om den offentliga Monica känns upplevt. Att Monica hade så många bra åsikter om att sjunga jazz på svenska kom däremot som en överraskning. Mycket i hennes personliga liv var sorgligt och att vi slapp följa med till slutet gjorde att filmen, som avslutades när allt var på topp i hennes liv, kan få epitetet feel good.

5+ av 5

onsdag 28 augusti 2013

Stulna juveler av Kristina Lugn

Jag fick ett erbjudande från Coop att köpa rabatterade biljetter till Stadsteaterns föreställning av Stulna Juveler och blev glad för det och köpte 4 biljetter till en pjäs som jag trodde var nyskriven. Jag har njutit av Kristina Lugns förmåga att skriva härliga texter under de senaste åren på Teater Brunnsgatan 4 och såg fram emot att få göra det på nytt. Oj, vad jag blev besviken! Det här var inte alls en nyskriven pjäs utan en 13 år gammal sådan, men det var inte det som gjorde mig besviken utan helt enkelt själva pjäsen. En farsartad sådan utan de fantastiska formuleringarna man är van vid och dessutom med sådant innehåll som gjorde att jag istället för att ryckas med i handlingen såg fram emot paus och därefter till att den skulle sluta. Ja, så kan det vara ibland. Skådespelarnas insats hade jag däremot inget emot, de gjorde ett bra jobb helt klart. Jag tror nog att vi 4 i gruppen var ganska samstämda med att, nää, det här var inte den av Kristina Lugns pjäser vi gillade särskilt mycket.

2+ av 5

lördag 17 augusti 2013

Stål av Silvia Avallone

En bok som väldigt mycket kändes som ett filmmanus och jag tror att  den kommer att bli en film som ses av många. Min första tanke när jag kom till sista meningen i boken var, "ok, vilket gulligt slut, men varför inte". Boken är lättläst och spännande på ett sådant sätt att du hela tiden vill veta nästa skede i de olika öden som boken handlar om. De tankar som också infinner sig när boken är utläst är vad lite av Italien man tar del av som turist där. Boken är fiktiv, men författaren låter oss veta i intervjuer att hon känner till staden Piombino och har träffat många av arbetarna från stålverket, så på så sätt har den en del hämtad från verkligheten. Jag hoppas ändå att verkligheten inte är så krass och att det finns arbetare i stålverket som lever ett lite bättre liv än det som bokens personer gör. Året är 2001, World trade center träffas av flygplanen, Berlusconi har makten och bokens huvudpersoner, de två trettonåriga flickornas drömmar om framtiden är olika och familjelivet är långt ifrån idylliskt för dem. - Denna del av Toscana såg jag inte när jag var där men den fanns säkert - runt hörnet.

4+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127135012

fredag 16 augusti 2013

From Sammy with love på Stadsteatern

Ja, ni har en ny chans, alla ni som ännu inte sett From Sammy with love som ges på Stadsteatern! I oktober går den från Klarascenen upp till Stora scenen och den 20 augusti släpps nya biljetter, så tveka inte - se den!
Jag visste att den var bra utifrån recensioner och vad jag hört från de som sett pjäsen, men jag visste inte att jag skulle bli så underhållen, för det är just det man blir underhållen av två fantastiska dansare, en gripande story och härlig musik. - Det finns också många mörka sidor i berättelsen om Sammy Davis Jr. Det svek och förtryck han fått känna på från tidig ålder och framåt, ett svek och förtryck som grundade sig på hans hudfärg. Karl Dyall och Rennie Mirro gör som skrivet är, en fantastiskt jobb och Jonna Nordenskiöld har skrivit en gripande berättelse om en man som under sin livstid fick kämpa, men inte gav upp.

5+ av 5

torsdag 15 augusti 2013

Agaat av Marlene van Niekerk

Det hände att jag lade ifrån mig boken med tanken: nej, jag orkar inte läsa om så mycket ondska. Men så fortsatte jag ändå att läsa den efter någon dags uppehåll. Det är en bok med ondska på så många plan. Skriven med en handling från ett Sydafrika med apartheidsystem, med allt vad det innebar av mänskligt lidande och förtryck. Det är ändå ondskan, ilskan, den privata, mellan makar, den kärlekslösa uppväxten den nu förlamade kvinnan fått, den hemska skildringen av övergrepp som bokens Agaat utsatts för i sin tidiga barndom, som gör att bokens 700 sidor var tunga att läsa. Jag brukar inte ha något problem med att böcker jag läser är tjocka, men här tycker jag att skildringen skulle vunnit på att vara något mindre detaljrik, speciellt i början. Ja, det blev inte den stora läsupplevelsen jag förväntat mig efter att ha läst alla dessa fantastiskt positiva recensioner som boken fått, men så är det ibland.

3+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917503171X

torsdag 11 juli 2013

Morgonsol. Berättelsen om ett barnhemsliv av Nils Zandhers

Min lärare på Nordiska folkhögskolans sommarkurs hette Nils Zandhers, skolans tidigare rektor.  Han överraskade oss vid ett flertal tillfällen. Det började med att han i sin presentation berättade att han var 84 år, något ingen av oss kunde tro. Sedan fortsatte det med att han sjöng och deklamerade på ett sätt som är få förunnat. Helt enkelt en fantastisk person i sin roll som pedagog för oss drygt 40 personer, som kommit till folkhögskolan för att under en vecka sjunga Taube och lära oss om Taubes Bohuslän. Den största överraskningen fick jag vid en utflykt när jag hörde Nils berätta för en deltagare att han var uppväxt på ett barnhem och lämnade det vid 16 års ålder. När kursen var slut fick vi tillfälle att skaffa oss boken där han berättar sin gripande berättelse om sin barndom och om den hemlöshet han känt när han lämnade barnhemmet och hur  han ville bevara sin historia som en hemlighet högt upp i åldern.
En mycket gripande och unik skildring.

Boken finns att låna på Stockholms stadsbibliotek och att köpa på Adlibris.

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186237675

onsdag 10 juli 2013

Vinterdagbok av Paul Auster

Den här boken borde jag lånat som talbok. Det är en bok utan stora ovationer, inga märkvärdiga händelser, utan mer  en man som berättar en del av sina minnen från sin barn- och ungdom. Han berättar om sina föräldrar, hur mycket han älskar sin hustru, deras första möte ..eftersom hon såg dig i ögonen och framstod som fast förankrad i sin närvaro, hade du inga möjligheter att förvandla henne till något som hon inte var.. 
Om han suttit i soffan bredvid mig och berättat sina historier skulle jag kanske varit lite frånvarande när han berättade om alla platser han bott på i sitt liv, men genast blivit uppmärksam igen när han berättade om sin barndom, sin skolgång och t o m  hur han känner sig när han åker över Brooklyn Bridge. Ja, jag giller helt enkelt det här sättet att skriva om sitt liv och filosofera över framtiden..

4+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100129895

söndag 26 maj 2013

Den store Gatsby

Jag vet inte om det är fler recensioner av denna film än för många andra, men det verkar så. De flesta är ganska ljumma . Man skriver om överflöd, tidsepok, uppkomling, klassresenär osv, osv. Handlingen om Gatsbys fester, spritsmuggling och annat var bisaker i filmen tycker jag. Det väsentliga och det som kändes ända ut i biosalongen var Gatsbys besatthet av den kärlek, den enda kärlek han fått och känt i livet, den för Daisy när de träffades under kriget och som han nu vill återuppliva, känna igen. Allt annat är oväsentligt för honom. Men känner hon likadant? Nej, men han tror det och ett kort stund vill hon återuppliva förhållandet, men inte tillräckligt länge för att det ska bli de två igen. I slutet på filmen, när han väntar på hennes telefonsamtal, som han tror ska bli ett för honom lyckligt sådant, knyter det sig riktigt i magen, för vi vet att han väntar förgäves. Otroligt bra gjort av Di Caprio. Som sagt, allt annat i filmen är mindre viktigt. Det viktiga, det starka är denna människas önskan att bli älskad av henne, igen.

Recension: http://www.svd.se/kultur/film/bling-blingig-orgie-utanforsonande-drag_8178724.svd

4+ av 5

lördag 6 april 2013

Beasts of the Southern Wild

En nioårig flicka, Quvenzhané Wallis, spelar huvudrollen i denna film. Hon lär ha varit en av 4000 barn som sökte rollen och bättre än hon gestaltade Hushpuppy kan ingen annan ha lyckats med. I filmen bor hon i Missisippis delta, kallad Badkaret, tillsammans med sin pappa. Ja, inte riktigt tillsammans för hon hade ett eget ruckel och han ett lika nedgånget. När koskällan hörs betyder det att han slängt en kyckling på grillen och det är matdags. Filmen berättas genom Hushpuppys värld i en blandning av bilder på smältande isberg och urtidsdjur som anfaller. - En mycket annorlunda film och handling, men en mycket bra sådan.

5+ av 5

SvD: http://www.svd.se/kultur/film/beasts-of-the-southern-wild_7813540.svd

måndag 25 mars 2013

Nattens dåd av Dennis Lehane

Jag blev helt såld efter att ha läst Ett land i gryningen av Dennis Lehane. Ingen tvekan infann sig därför när jag beställde "efterföljaren" Nattens dåd på biblioteket. Jag skriver efterföljaren inom citat eftersom man kan läsa den helt fristående och det som sammanbinder böckerna är att familjen i den första boken återkommer i den andra. En sak med Dennis Lehane jag uppskattar mycket är hans formuleringar. Jag tror att nästa bok han ger ut (det ska bli en triologi) ska jag läsa på engelska för att känna på formuleringarna på ursprungsspråket. Om boken Ett land i gryningen skildrade poliser i Boston på 1920-talet utan att vara en deckare så är Nattens dåd inte bara en skildring av gangsterväldet i förbudstidens USA utan något mer. Jag väntar med spänning både på filmen (Leonardo Di Caprio lär ha köpt filmrättigheterna) som på den tredje boken om polisfamiljen från Boston.

4+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100133051

Bäst före

Om jag ska genrebestämma filmen, så får jag fundera en stund utan att komma fram till en sann benämning. Det jag däremot kan konstatera är att det är en skådespelarfilm och menar med det att det är en film man kan se bara för att man vet att de kommer att göra ett jobb man blir nöjd med oavsett manus. Visst är det så, skådisarna Kjell Bergqvist, Göran Ragnerstam, Brasse Brännström, Ewa Fröling, Meta Velander inger redan innan man sett filmen en visst lugn att man kommer att få valuta för pengarna. Manuset det hade innehöll både roliga, en del sorgliga, men även några långtråkiga delar, men sammanlagt så var det en rätt så bra film, med bra skådisar och jag ger den..

3+ av 5

Den gröna cykeln

En film som skiljer sig från det stora filmutbudet. Den är från Saudiarabien, ett mycket konservativt land. Flickor får bl a inte cykla, något som blir till ett stort bekymmer för filmens 10-åriga Wadjda som drömmer om den gröna cykeln hon sett hos cykelhandlaren intill. Hon nöjer sig inte med att drömma utan vill på egen hand skaffa de pengar som behövs. Genom att delta i skolans årliga tävlan om kunskaper i Koranen hoppas hon få ihop tillräckligt för att kunna köpa den. Nåväl, det går inte riktigt som hon tänkt sig, men slutet av filmen blir ändå ett happy sådant.

5+ av 5

onsdag 6 mars 2013

Du gör mig galen (Silver linings playbook)

När en film får epitet som "romantisk komedi" så vet man på förhand att det blir ett feel-good slut, men vad som ska hända däremellan är oklart. Titeln Du gör mig galen, gjorde inte att jag blev direkt sugen på att se den men när SF använder sin magiska krita och stryker över titeln för att visa att de "gillar den", så varför inte? Jennifer Lawrence fick en Oscar och visst var hon bra, men en Oscar...? Hon är en bland alla som gör ett jättebra jobb. Robert De Niro som den viskeplige, spelgalne pappan är bara så bra som han kan vara. Hur sann beskrivningen av biopolär sjukdom är vet jag inte, men att man flippar ut efter att ha kommit hem och funnit sin fru i duschen med en man och denne säger lugnt "det är bäst att du går nu" kan jag förstå.... Nu, så här vid tangentbordet, är det nog allt det andra i filmen, middagen hos  systern, fotbollsmatchen, musiken, tävlingen, vadhållningen, Halloween, sådant som gjorde att filmen får ...

4+ av 5

Svd: http://www.svd.se/kultur/film/galen-blandning-om-ett-komplext-amne_7955694.svd?voted=1362985157603

söndag 3 mars 2013

Äta, sova, dö

Klart att jag måste se Äta, sova, dö! 4 Guldbaggar talar ju sitt språk att det är en bra film och det vaaar deet!! Allt kändes så sant och äkta, mer som en dokumentär faktiskt. Huvudrollsinnehavaren Nermina Lukac gjorde en strålande prestation och hon arbetar annars som fritidsledare, så att i sin första roll vinna priset som Bästa kvinnliga skådespelare, måste kännas fantastiskt. Ja, hon var värd det utan tvekan.
Jag kan inte finna något negativt att säga om filmen så det blir utan tvekan....

..5+ av 5

No och jag av Delphine de Vigan

En 13-årig flicka, bäst i sin klass, vill berätta om hemlösa, när hon ska välja ämne för sitt föredrag i klassen. Detta leder till en oväntad vänskap med den unga flicka No, som blir den hon berättar om i sitt anförande. Vänskapen får stora konsekvenser i bådas liv, både positiva och negativa. Vi fyra damer i bokcirkeln tyckte alla att det var en lättläst, bra, sorglig bok.

3+ av fem

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197726958

söndag 17 februari 2013

Kvartetten

En till sista plats fullsatt salong på Grand, där de allra flesta var födda före 1950, konstaterade jag från sista raden på lördagens eftermiddagsföreställning av Kvartetten. Det är den nu 75-årige Dustin Hoffmans regidebut och han måste känna sig mycket nöjd med resultatet tycker jag. Handlingen utspelar sig i en vacker, fin miljö på en engelsk herrgård som är pensionärshem för f d musiker och sångare. När filmen börjar planeras för den årliga föreställningen för allmänheten, där intäkterna bidrar till att betala för hemmets kostnader. De gamla divalaterna hos de stora operastjärnorna var intakt och konkurrensen om att få vara den stora stjärnan på föreställningen var stark. Filmen innehöll mycket skratt, men även sorgliga delar om åldrande och glömska och svikna löften. Ett bra val av Dustin Hoffman var att ge en av huvudrollerna till Maggie Smith (från Downton Abbey) för många av oss ville säkert se filmen när vi såg att hon fanns i rollistan. - Filmen avslutades med att alla i salongen applåderade, istället för att busvissla i biljetterna som vi gjorde på matinéerna när vi var barn.

5+ av 5

lördag 2 februari 2013

Django unchained

Onkel Toms stuga skrevs 1852 och lär ha bidragit till slaveriets avskaffande i USA. Jag minns boken från min skoltid, men kommer mest ihåg slavarna som var trofasta mot sina ägare. Tarantino vill sätta fokus på slaveriet säger han i en intervju om Django unchained. Det var många, oerhört grymma delar i filmen, men den innehöll även scener man skrattade åt. Det är väldigt lite av the f-word i Tarantinos filmer utan personerna är i regel mycket välartikulerade, ävenså i Django unchained.
Slutet är sådant som bara en riktigt bra Tarantino film kan erbjuda. Yeah!!

5+ av 5

Recension: http://www.svd.se/kultur/film/diger-och-kultig-western_7835552.svd

Limpan

Teater Brunnsgatan Fyra  är en mycket speciell teater. En brant källartrappa ned till en källarlokal som verkligen inte ger intryck av att vara något annat. Efter Allan Edwall och Kristina Lugn så drivs teatern nu av Martina Montelius. Hon har också skrivit nya textdelar till Allan Edwalls Limpan från 1977. Den vi får möta heter Sture Charles Lindberg, men kallas även Limpan. I dagens version är Limpan i Fas 3 och har ett beredskapsjobb. Han bär på en mycket djup sorg och trots alla ansträngningar att få honom att hamna i en fas bortom Fas 3 så känner han sig usel och klar med livet. En ordrik pjäs om en av dessa personer vi passerar dagligen, kanske säljande Situation Stockholm och med en livshistoria liknande Limpan. - Johannes Brost är lika fenomenal som i Avalon och han får även visa att han är en strålande dansör. I en lokal som Teater Brunnsgatan Fyra kommer han mycket nära och det höjer föreställningen mycket.

5+ av 5

tisdag 29 januari 2013

Den vita tigern av Aravind Adiga

Det mest sällsynta djuret i djungeln och som bara kommer fram en gång i en generation är, enligt en  sägen i Indien, den vita tigern. Det namnet fick pojken Balram av inspektören som kom till hans skola, för att han klarade inspektörens frågor så bra. Skolgången blev inte så lång utan avbröts tvärt för att pengar behövdes till familjen och kort efter att ha blivit kallad Den vita tigern arbetade Balram på byns teservering för att bidra till familjens försörjning. Balram lyckas genom stora uppoffringar skaffa sig  körkort och blir chaufför till en förmögen man i New Dehli. Som läsare får man möta de stora kontrasternas Indien, ett land med snabbt växande global ekonomi och som ligger i framkanten inom  IT. Samtidigt finns det analfabetism, extrem fattigdom och en enorm korruption. I samband med att vi skulle diskutera boken i min bokcirkel googlade jag om korruption och läste denna intressanta artikeln http://www.epochtimes.se/articles/2013/01/09/24493.html som jag tycker ger framtidstro. Baksidestexten på boken är lite för informativ tycker jag, så det misstaget ska inte jag göra upprepa, men att boken är intressant, spännande och mycket läsvärd kan jag skriva under på.

Författaren Aravind Adiga fick Bookerpriset för boken 2008 och den ska även komma som film.

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173373567

söndag 6 januari 2013

Skyfall

Mest av nyfikenhet på vad en "modern" Bondfilm är gjorde att jag köpte biljett till Skyfall. Adeles sång i början gjorde att den rätta stämningen infann sig. När sedan Bond jagade Ola Rapace på motorcykel på det mest fantastiska, otroliga sätt, var det bara att luta sig tillbaka och vänta på nästa otroliga jakt och konstatera att den här genren har allt att vinna på modern filmteknik. Jag kan verkligen uppskatta scener som när Bond efter en dödsföraktande fight hoppar in på ett totalkvaddat tåg rättar till sina manschetter och fortsätter gå i lugn takt. Perfekt! - Men varför ficklampan på slutet?? -

4+ av 5

Recension: SvD http://www.svd.se/kultur/film/orgie-i-oklippt-svarmod_7615326.svd