Min kamp 4 av Karl Ove Knausgård

Jag skrev, när jag läst den tredje delen av Min Kamp, att jag trodde det skulle bli den del jag tyckte mest om. Några delar kvarstår, men den 4:e når inte lika stora höjder tycker jag. Det beror säkert på att den perioden i Knausgårds liv inte känns lika gripande för mig. Det är kanske lite orättvist att känna så för den kamp han genomgår som 18-årig lärare i norra Norge är verkligen inte lätt och avundsvärd. Kanske avundsvärd i så motto att bli anställd som klassföreståndare direkt efter gymnasiet och  möjlighet att påbörja drömmen om att bli författare måste anses lyckosam, men osäkerheten och tvivlen på sig själv i alla livets roller är svåra för honom. Så är det kanske i viss mån för alla i tonåren, men avståndet till min egen tonårstid, har lagt mycket av detta i glömska. Jakten på tjejer och det kopiösa supandet resulterade lyckligtvis inte i några större tragedier och när han efter året som lärare lämnar byn för att påbörja skrivarkurs i Bergen kan man som läsare dra en lättnadens suck och nu väntar jag bara på att del 5 ska bli översatt till svenska.

4+ av 5




Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=911303670X

Ett drömspel på Stockholms Stadsteater

2/3 av pjäsen är Strindbergs text. Regissören Mattias Andersson har lagt till egen text och under spelets gång läser skådespelarna även intervjuer som gjorts nu om ensamhet, sjukdomar, omständigheter som speglar, att det är synd om människorna. Det är den frågan som guden Indras dotter har när hon kommer till jorden - är det synd om människorna? Pjäsen var tre timmar lång och när den fängslade mig mest var när Strindbergs text lästes. Det övriga materialet förstörde inte något, men det var Strindberg "som ägde", för att använda ett väldigt nutida uttryck. Alla skådespelarna var övertygande i sina roller, härligt att se Gunilla Röör och Ann Petrén, men även få stifta nya bekantskaper (för mig) som Marall Nasiri och Michael Jonsson.
Summan av det jag försöker förmedla är: Se denna pjäs och jag ser gärna ytterligare en uppsättning med enbart Strindbergs text..
Ett exempel på det:
Indras dotter frågar Advokaten efter att ha set Kolbärarnas umbärande och hårda liv och deras förtvivlan i att se det hopplösa i sina strävanden..
- "Har ingen kommit på den tanken att det av heliga grunder skall vara som det är?
-  "Jo, de som ha det bra, tänka alltid så!


...som sagt, Strindbergs text äger!


3+ av 5


Recension i SvD: http://www.svd.se/kultur/scen/pessimistiskt-men-anda-lekfullt-dromspel_6979711.svd
DN: http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/ett-dromspel-pa-stockholms-stadsteater-klarascenen

Gustavs grabb av Leif GW Persson

Jag tycker alltid när Leif GW Persson kommer på tal att alla har en åsikt om honom. Dryg, skärpt, kul, mysig, stöddig, men som sagt en åsikt kommer alltid fram. Jag har väl inte tillhört hans läsarskara och inte har jag följt TV-programmen han medverkat i heller... men ... nog har jag en åsikt, fast den håller jag inne med. Att jag läste Gustavs grabb berodde på att den valdes till vår bok i bokcirkeln jag är med i och vad jag gillade den! Att läsa om hans barndom, hans s k klassresa, motgångar och framgångar var lätt och intressant. Att även få lite s k inside-information i Geijer-affären gjorde mig däremot riktigt besviken på några personer. Det som var ett genomgående varmt tema i boken, var Leif GW:s stora beundran och kärlek till sin pappa. Den kärleken nådde fram till mig som läsare mycket starkt och tilltalet Gustavs grabb betyder säkert mer än professor Persson, för Leif GW, tror jag.

5+ av 5


Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100132152