2/3 av pjäsen är Strindbergs text. Regissören Mattias Andersson har lagt till egen text och under spelets gång läser skådespelarna även intervjuer som gjorts nu om ensamhet, sjukdomar, omständigheter som speglar, att det är synd om människorna. Det är den frågan som guden Indras dotter har när hon kommer till jorden - är det synd om människorna? Pjäsen var tre timmar lång och när den fängslade mig mest var när Strindbergs text lästes. Det övriga materialet förstörde inte något, men det var Strindberg "som ägde", för att använda ett väldigt nutida uttryck. Alla skådespelarna var övertygande i sina roller, härligt att se Gunilla Röör och Ann Petrén, men även få stifta nya bekantskaper (för mig) som Marall Nasiri och Michael Jonsson.
Summan av det jag försöker förmedla är: Se denna pjäs och jag ser gärna ytterligare en uppsättning med enbart Strindbergs text..
Ett exempel på det:
Indras dotter frågar Advokaten efter att ha set Kolbärarnas umbärande och hårda liv och deras förtvivlan i att se det hopplösa i sina strävanden..
- "Har ingen kommit på den tanken att det av heliga grunder skall vara som det är?
- "Jo, de som ha det bra, tänka alltid så!
...som sagt, Strindbergs text äger!
3+ av 5
Recension i SvD: http://www.svd.se/kultur/scen/pessimistiskt-men-anda-lekfullt-dromspel_6979711.svd
DN: http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/ett-dromspel-pa-stockholms-stadsteater-klarascenen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar