Glada hälsningar från Missångerträsk

Min andra svenska film på några veckor. Den förra var jag inte nöjd med, men den här var rolig. Ibland räcker det med en så kort recension tycker jag. Filmen var kul, miljön var härlig, skådisarna bra. Helt enkelt bjöd filmen på rolig underhållning i dryga timmen. Det räcker bra en fredagkväll!

Så ock på jorden

Jag trodde att det var en film att skratta till. Det är inte dumt tycker jag. Gjorde jag det? Nej. Varför? Den var tråkig. Alla var antingen sura, skällde på varandra om och om igen, eller så var de överdrivet kreativa. Ut med bänkarna i kyrkan, fixa en kör på nolltid för en TV-inspelning, på, på, på. Puh, man blev  trött bara av att titta på det. Jag läser att handlingen ska vara "En livsbejakande berättelse om kärlekens, musikens och dansens kraft att förändra människor". Det låter riktigt seriöst och kanske allvarligt, men nej, jag tyckte bara att det var de stora överdrifternas film helt igenom. Tyvärr, eller kanske bara så att det inte var en film som passade mig.

Visenterna av Ulf Lundell

Han är ingen muntergök precis, Frank Kornfeldt, som är huvudpersonen i Ulf Lundells roman Visenterna. Ja, han är i stort sett den enda personen i romanen. Franks kärlek Erén har lämnat honom och det är inte någon annan han direkt konverserar med. Frank Kornfeldt har stora likheter med den Ulf Lundell, som vi känner genom pressen. Han lever sitt liv i Skåne, är författare och har en slags hatkärlek till Stockholm, som han återvänder till då och då i sitt arbete.  Frank upprörs över mycket i tillvaron. Han har en åsikt om det mesta som det skrivs om i pressen och han verkar väldigt påläst, måste jag säga. Många gånger går jag från en åsikt om något han har, för att  googla på det och  få veta lite mer om händelsen. Han gillar inte alliansen och vill se ett maktskifte i Sverige, något som han återkommer till ganska ofta. Det tog mig ganska lång tid att läsa boken. Handlingen är sådan att man inte tappar fokus bara för det har gått några dagar sedan man sist läste. Det är dryga 500 sidor om Frank Kornfeldt och hans åsikter och jag gillar upplägget. - I slutet av boken kommer Frank på en privat guidning av visenterna i Eriksberg, en guidning som till största delen bestod av en tyst reflektion från Frank om människans roll i historien. Bra skrivet Ulf Lundell.