Domaren av Ian McEwan

Ännu en bokcirkelbok som jag läst med stor behållning. När jag avslutade den och vände på boken och såg fler titlar av Ian McEwan, så tänkte jag "varför finns det böcker av honom som jag inte läst?" En fråga till mig själv alltså, eftersom de böcker som jag hittills läst, alltid läggs till högen med böcker jag verkligen tycker om. I den här boken får vi möta Fiona Maye, en erkänt skicklig överrättsdomare. I bokens början ska hon fatta beslut där en ung pojke av religiösa skäl vägrar att ta emot en blodtransfusion, som behövs för att hans liv ska räddas. Med det som utgångspunkt blir vi läsare inbjudna att ta del av en mängd svåra beslut som hon ställs inför. I sitt äktenskap skakar det också i tryggheten när hennes man vill inleda ett annat förhållande. En bokcirkelbok, som vi alla tyckte om och som i tysthet uppmanade mig att läsa fler böcker av Ian McEwan.

Maratondansen på Stockholms Stadsteater

Ibland tar det lång tid att riktigt ta till sig en pjäs jag sett. Så är fallet i pjäsen Maratondansen, en nästan tre timmar lång uppsättning på Stadsteatern. Jo visst, jag såg en trupp människor som dansade för att försöka bli den som segrade i maratondansen de deltog i och på så sätt få ett kontrakt på teatern. Vi i salongen var med i handlingen och "röstade" fram en vinnare. Vi fick även stå upp och dansa med ibland om vi ville. Skådespelarnas dansförmåga var imponerande, särskilt med tanke på att det säkert var få som annars ägnade sig åt avancerad dans. Vad är det då jag vill komma till med att det tar lång tid på sig att ta till sig pjäsen. Jo, hemkommen så läste jag mer om den och där stod bl a att den löst grundar sig på Horace McCoys bok "They kill horses, don't they?" Den handlar om depressionens USA där människor kunde delta i maratondanser veckor i sträck för att få pengar till uppehälle. Det var en stor verksamhet där upp till 20000 människor deltog tills det förbjöds. Allvaret för de som deltog i kvällens maratondans kändes inte riktigt tycker jag. Visst, ett kontrakt var väl bra för den som vann, men det kändes mer som underhållning för oss i publiken. Även om  allvaret stegrade i sista akten tog det ett tag innan den känslan infann sig hos mig. Det var mycket mer underhållning, en kanske lite rolig pjäs utan allvarlig tyngd i för mig. Trots mina invändningar här, så tycker jag att de tre timmar jag satt i publiken, röstade och även dansade i bänkraden var tre väl använda timmar.

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

En av årets toppromaner. Alltså ytterligare en som måste läsas. Det kommer ytterligare tre romaner om flickorna Lila och Elena och deras liv. När boken börjar är de i 60 års åldern och Lila har försvunnit spårlöst och hennes orolige son ringer till Elena och berättar det. Hon blir inte lika ängslig som Lilas son. Försvinna var något Lila ofta pratade om som något som var lockande. När de första sidorna är lästa är vi tillbaka i deras barndom i 50-talets Neapel. De två väninnorna är mer än bara vänner, de konkurrerar, utmanar varandra både när det gäller kunskap och senare även romanser. Ofta mår den ena bra när den andra är i olag. Ja, deras liv i Neapels fattiga förort är långt ifrån en dans på rosor, men den är fängslande och när de andra 3 efterföljarna är översatta till svenska får vi fortsätt att följa dem genom åren. Jag väntar otåligt!

Djupandning av Anne Tyler

Tidigare i år läste jag Den blå tråden av Anne Tyler, hennes senaste roman. Då bekräftade hon ännu en gång att hon är en av mina favoritförfattare. Hon beskriver människor på ett sådant sätt att de inte går obemärkt förbi på sidorna. I den här är det optimisten Maggie Moran, gift med Ira som "rör till det", för att använd ett milt uttryck på hennes jobbiga beteende. Med allas bästa för ögonen tror hon att hon har receptet  för att det ska bli som hon vill och önskar. Nå, nå, ni förstår nog att hon sällan lyckas, men det gör Anne Tyler, för hon väcker även lusten att fortsätta att leta efter romaner av henne som på något underligt vis gått mig förbi.

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

En bok som det talats och skrivits mycket om på sista tiden och naturligtvis blir man intresserad då. Någon sa "jag läste den nonstop, det gick inte att sluta". Jo, om jag inte läste den nonstop så nära på. Det här är författarens första thriller och nu har den publicerats i över fyrtio länder och i år kommer den även som film. Självklart kommer jag att se den, det är ju alltid roligt att "få ett ansikte" på dem man läst om. Ja, någon större recension än så här blir det inte, men som skrivet är, en väldigt spännande bok.