Kvartetten

En till sista plats fullsatt salong på Grand, där de allra flesta var födda före 1950, konstaterade jag från sista raden på lördagens eftermiddagsföreställning av Kvartetten. Det är den nu 75-årige Dustin Hoffmans regidebut och han måste känna sig mycket nöjd med resultatet tycker jag. Handlingen utspelar sig i en vacker, fin miljö på en engelsk herrgård som är pensionärshem för f d musiker och sångare. När filmen börjar planeras för den årliga föreställningen för allmänheten, där intäkterna bidrar till att betala för hemmets kostnader. De gamla divalaterna hos de stora operastjärnorna var intakt och konkurrensen om att få vara den stora stjärnan på föreställningen var stark. Filmen innehöll mycket skratt, men även sorgliga delar om åldrande och glömska och svikna löften. Ett bra val av Dustin Hoffman var att ge en av huvudrollerna till Maggie Smith (från Downton Abbey) för många av oss ville säkert se filmen när vi såg att hon fanns i rollistan. - Filmen avslutades med att alla i salongen applåderade, istället för att busvissla i biljetterna som vi gjorde på matinéerna när vi var barn.

5+ av 5

Django unchained

Onkel Toms stuga skrevs 1852 och lär ha bidragit till slaveriets avskaffande i USA. Jag minns boken från min skoltid, men kommer mest ihåg slavarna som var trofasta mot sina ägare. Tarantino vill sätta fokus på slaveriet säger han i en intervju om Django unchained. Det var många, oerhört grymma delar i filmen, men den innehöll även scener man skrattade åt. Det är väldigt lite av the f-word i Tarantinos filmer utan personerna är i regel mycket välartikulerade, ävenså i Django unchained.
Slutet är sådant som bara en riktigt bra Tarantino film kan erbjuda. Yeah!!

5+ av 5

Recension: http://www.svd.se/kultur/film/diger-och-kultig-western_7835552.svd

Limpan

Teater Brunnsgatan Fyra  är en mycket speciell teater. En brant källartrappa ned till en källarlokal som verkligen inte ger intryck av att vara något annat. Efter Allan Edwall och Kristina Lugn så drivs teatern nu av Martina Montelius. Hon har också skrivit nya textdelar till Allan Edwalls Limpan från 1977. Den vi får möta heter Sture Charles Lindberg, men kallas även Limpan. I dagens version är Limpan i Fas 3 och har ett beredskapsjobb. Han bär på en mycket djup sorg och trots alla ansträngningar att få honom att hamna i en fas bortom Fas 3 så känner han sig usel och klar med livet. En ordrik pjäs om en av dessa personer vi passerar dagligen, kanske säljande Situation Stockholm och med en livshistoria liknande Limpan. - Johannes Brost är lika fenomenal som i Avalon och han får även visa att han är en strålande dansör. I en lokal som Teater Brunnsgatan Fyra kommer han mycket nära och det höjer föreställningen mycket.

5+ av 5