Utrensning

En pjäs jag hade förmånen att se med mycket trevligt sällskap! Pjäsen var mycket bra och gav en inblick i en värld som vi i Sverige varit lyckligt förskonade ifrån. Pjäsen baserar sig på Sofi Oksanens bok med samma namn. Den måste ha varit svår att sätta upp eftersom vi ser 30 år utspela sig på scenen, något som är lättare att beskriva i en bok. Jag hade lite svårt att hänga med i början, men fick i pausen förklarat för mig att jag såg en och samma person i 2 olika åldrar. Mycket bra, mycket obehaglig, mycket lärorik, med andra ord en mycket bra pjäs.

4+ av 5

Paraplyerna i Cherbourg

Tack vare en strulig t-bana fick jag se den här musicalen på genrepet. Jag hade biljett till Bröderna Karmazov men kom tio minuter för sent och fick snällt sitta ned och vänta på andra akten. Då kom en vänlig person och fråga om jag inte ville ha biljett till Paraplyerna i Cherbourg istället. En viss tvekan infann sig - jag hade nämligen lånat den mytomspunna filmen men stängt av den efter 5 minuter för det var inte en film i  min smak. De sjöng hela tiden! Men, osvuret är bäst för jag tyckte verkligen om pjäsen/musicalen som den presenterades av en samling formidabla skådespelare. Den var lagom lång också och utan paus. Perfekt, med andra ord.

5+ av 5

True grit

Jag brukar uppskatta bröderna Coens filmer, men inte fullt ut denna gång. Jeff Bridges gjorde mig inte besviken, snarare tvärtom. Resten av handlingen gjorde att jag ofta satt och tänkte på att så skulle inte jag valt att skildra det eller det och då är filmen inte något som vare sig fängslar eller på annat sätt gör att jag är beredd att säga att det var en i mitt tycke bra film. Fullständig realism behövs inte i en  film i denna genere kanske, men avsaknaden av all realism gör att i alla fall jag tycker att den är tråkig. Svåra skottskador, sönderpucklade cowboys, fruktansvärda händelser som inte lämnar några spår av verklighet - nej - det är inte en film för mig.

2+ av 5

Black swan

Det var längesedan jag såg en film som jag uppskattade så mycket som jag gjorde med Black swan. En duktig, men sönderstressad dansös försöker och även får rollen som den svarata och vita svanen i baletten Svansjön. Hon visar tecken på matstörningar och andra nervösa störningar. Hennes mamma en f d danserska som aldrig fick de stora rollerna triggar dottern och övervakar henne på ett smått sjukligt sätt. Filmen blandar verklighet och tankar som finns hos dansösen på ett mycket kusligt och utmärkt sätt.

5+ av 5

Människans bästa vän

På Teater Brunnsgatan 4 ges denna monologföreställning av och med Kalle Westerdahl. En för mig ny bekantskap och vilken härlig bekantskap! På scenen låg i öppnningscenen en kostymklädd man som fullständigt får oss alla att sitta fängslade av hans enastående skådespel. Han är alla, den tillgjorda tjejen på dansgolvet, den morrande schäfern, den ständigt partnerbytande mannen och han gör alla på ett övertygande, härligt sätt. Jag njöt hela tiden.

5+ av 5

Under Hallonbusken av Maria Blom

Pjäsen gavs på Dramatens lilla scen, som förresten har alldeles för liten foajé när alla ska rymmas där under pausen. Handlingen om en döende moder, vars tre barn förenas inför vad de tro blir hennes sista timmar. Från att ha varit helt borta under mycket lång tid vaknar hon plötsligt och kommunicerar med barnen en sista gång. Även den son hon lämnade bort och aldrig återsåg efter födseln dyker upp helt omedveten om att detta är hans mamma och de övriga hans syskon. Ja, mycket känslor kommer fram. Den som verkar haft den bästa barndomen är den bortlämnade sonen och det är han som även förstår mamman bäst. - Pjäsen bjöd på oväntade effekter där skådespelarna blev bortknuffade från scenen och även kom upp på scenen från att ha suttit i publiken.

Jag gillade den, men tyckte kanske att Tanja Lorentzon hade lite väl hög röst, vilket gjorde det lite jobbigt att sitta långt fram på parkett.

3+ av 5

I lusthuset av Jane Bowles

På Dramatens stora  scen såg jag denna teaterpjäs och vad tyckte jag? Den är jobbig. Dessa personer med alla sina anknytningsproblem, för det är väl det de har? Alla dessa kvinnor som har så liten makt över sina liv och där männen är de som på något sätt erbjuder förändring, men till det bättre? Nej. Jag blir övertydligt medveten om detta och ja, kanske även en smula uttråkad. Visst gjorde skådespelarna sitt jobb bra, men jag var inte tillräckligt intresserad. Jo, kanske sista aktens sista urladdning av Marie Richardson gjorde att jag klappade i händerna med viss sanning överensstämmande.

2+ av 5