Pjäsen gavs på Dramatens lilla scen, som förresten har alldeles för liten foajé när alla ska rymmas där under pausen. Handlingen om en döende moder, vars tre barn förenas inför vad de tro blir hennes sista timmar. Från att ha varit helt borta under mycket lång tid vaknar hon plötsligt och kommunicerar med barnen en sista gång. Även den son hon lämnade bort och aldrig återsåg efter födseln dyker upp helt omedveten om att detta är hans mamma och de övriga hans syskon. Ja, mycket känslor kommer fram. Den som verkar haft den bästa barndomen är den bortlämnade sonen och det är han som även förstår mamman bäst. - Pjäsen bjöd på oväntade effekter där skådespelarna blev bortknuffade från scenen och även kom upp på scenen från att ha suttit i publiken.
Jag gillade den, men tyckte kanske att Tanja Lorentzon hade lite väl hög röst, vilket gjorde det lite jobbigt att sitta långt fram på parkett.
3+ av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar