Vi kom över havet av Julie Otsuka

En del händelser i historien har gått mig spårlöst förbi. Den internering av över 100000 japaner och amerikaner med japanskt ursprung, som skedde efter attacken mot Pearl Harbor blev en kunskap jag fick efter att ha läst boken Vi kom över havet. Författarens mamma var 10 år när hon tillsammans med sin familj förflyttades till en War relocation Camp. Titeln på boken syftar på alla kvinnor som kom från Japan till USA för att gifta sig med män de endast sett på foton och brevväxlat med. Tillvaron i USA lockade med ett bättre liv, men långt ifrån alla lyckades med att skaffa sig den tillvaro de hade drömt om innan de mötte ett värre öde genom interneringen. Författaren har samlat massor med uppgifter om kvinnorna och deras liv och för mig blir det lite för mycket fakta på de 170 sidor som boken innehåller. Den handlar inte om någon eller några speciella kvinnor utan hon fortsätter att använda ordet vi genomgående. För min del hade jag föredragit ett annat sätt att skriva om några av alla dessa gripande livshistorier hon berättar om-

3+ av 5

SvD: http://www.svd.se/kultur/litteratur/postorderbrudarnas-mote-med-rasismen_7666368.svd

The wolf of Wall Street

Filmen baserar sig på boken med samma namn och den är skriven av Jordan Belford, alltså den riktiga Wolf of Wall Street, som filmen handlar om. Jordan Belford hade verkligen talets gåva och det var med den och ett samvete som tillät det mesta, som han startade mäklarfirman Stratton Oakmont 1990. Miljonvinsterna rullade in under dagarna och på nätterna brändes en hel del av dessa på droger och prostituerade. Allt verkade, sett från biosalongen, helt hysteriskt milt sagt. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att inte en enda mening uteslöt the f-word. Jag tror aldrig jag har sett en film där det ordet använts lika flitigt. Ja, vad tyckte jag då om filmen? Jo, att Leonardo DiCaprio gjorde en av sin glansroller. Att det inte gjort något om den varit lite kortare, 3 timmar är länge och många i salongen behövde gå på toa under föreställningen. Att den trots flera tillfällen till skratt, gav en inblick i en tragisk värld där pengar är det enda som är viktigt och hur man förtjänade dem eller använde dem var det minst viktiga.

3+ av 5

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Boken som ligger till grund för filmen har jag inte läst och då blir ju filmen mer spännande - eller hur? Hur den skulle sluta hade jag alltså ingen aning om och när man lyssnar på personer som har läst boken tycker flera att den var lite väl seg i slutet, men så var det inte att se filmen. Kul, helt otrolig story och underbara skådespelarinsatser. Vilka, för mig, dolda talanger som Robert Gustafsson har. Jättekul var han som den hundraåring som smet från sin födelsedagsfest på hemmet till en helt otrolig tillvaro. David Wiberg, som gestaltade den blyga, osäkra killen med massor av universitetspoäng och som av en händelse hamnade mitt i röran av miljonstölden, men stannade där, var perfekt i rollen. Ja, för att sammanfatta mina åsikter efter att ha suttit på första raden i en fullsatt salong i Filmstaden Vällingby, så blir det, en kul och mycket sevärd och underhållande film.

4+ av 5

DN: http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/hundraaringen-som-klev-ut-genom-ett-fonster-och-forsvann/

Dagarnas skum

Årets första film blev för mig en verklig överraskning. Såå annorlunda! Att filmen bygger på Boris Vians roman från 1947 hade jag ingen aning om, och jag kände inte heller till den boken. Överraskningen var snarast att  filmen skilde sig märkbart från den gängse utbudet. Så absurd,  konstig helt enkelt. Det tog ett tag att förstå att så här surrealistisk kommer hela filmen att vara. Valet var att gilla det läget, eller som paret bredvid mig, lämna salongen. Ja, efter ett tag började jag att gilla det helt absurda sättet att gestalta berättelsen om rikedom som blir till fattigdom, ung varm kärlek som slutar i död, om ett destruktivt samlande och en kärlekslös kyrka. Lägg sedan till alla konstigheter i filmen som ålar som kommer ur vattenkranen, dörrklockor som vandrar omkring, ben som växer när man dansar till jazzmusik, möss man pratar med.. allt som väller över oss i publiken. Är man då, som jag var, inte beredd på detta, dröjer det som sagt en stund innan man kan koppla av och ta till sig berättelsen.

3+ av 5