måndag 19 mars 2018

Besök av en gammal dam Stadsteatern

1956 skrev Friedrich Dürrenmatt pjäsen. Den börjar med att hon, den gamla damen, gör entré genom att dra i nödbromsen så att tåget stannar i den lilla staden. Fadäsen glömmer den upprörde tågvärden snabbt när hon lägger en bunt sedlar i hans hand. Hon möts av stadens borgmästare och staden elit, som förväntar sig mycket av hennes besök. När hon för 45 år sedan lämnade staden, var det som en övergiven, gravid tonåring och nu återkommer hon som miljardärska. Samma fysiska person, men någon som ses på och behandlas helt olika. Hon erbjuder staden en stor summa pengar, som även ska ges till dess medborgare, men det som krävs av dem för att pengarna ska delas ut känns alldeles för stort (till en början) för att accepteras. Den person, som övergav henne, ska dödas för att de ska få pengarna. Ja, hur slutar pjäsen? Checken skrivs ut och hon lämnar staden. Ett ordspråk infinner sig genast, nämligen Hämnden är ljuv och vad kan man inte köpa för pengar? Marie Göranzon spelade den gamla damen och det är en ynnest att få se henne i en roll. Ja, förresten så tyckte jag nog så om resten av ensemblen också.

måndag 5 mars 2018

Darkest Hour

Jag har nu kommit på ett bra sätt för mig att veta om jag ska se en film. Det finns en recensent som inte har samma uppfattning som jag när en film är bra, så det blir en enkel match, får en film höga betyg av den personen, då ska jag inte se filmen. Den här filmen fick inte särskilt höga poäng, men jag gillade den. Såklart att jag vet vem Churchill var och nu ser man honom i många avsnitt av The Crown på Netflix. Trots detta var filmen som en historielektion för mig. Intressant och upplysande. Jag gillade den, så det nya året har, trots mitt gnäll, givit mig en bra filmrecension.

Phantom Thread

Den andra nyligen sedda filmen som jag ska recensera. Jag återgår till begreppet, bra spelat, tråkiga personer. Jo, för jag tycker att skådespelarinsatserna i den här filmen var jättebra, men, men, huvudpersonerna var sådana att jag inte skulle stå ut med deras sällskap särskilt länge och just därför så tycker jag att även den här filmen inte prisas av mig, men av många, många andra.

The Death of Stalin

Ja, vad ska jag skriva nu, funderar, funderar. Jo, så här kan jag börja, om jag gått ensam på filmen, så hade jag rest mig efter ett tag och gått ut. Säger det något om min uppfattning? Jag tror inte att det är så intressant för någon varför jag dissar den. Läste recensioner när jag kom hem och såg att filmen hade både fått en 6:a och en 2:a, det säger lite om att smaken är olika. I biosalongen där jag satt skrattades de väldigt mycket av en del, men min bänkrad vad knäpptyst. Så. Det var allt jag hade att säga om den filmen.