Någon annanstans i Sverige

En film som är fullproppad med många av våra främsta skådespelare är naturligtvis något som lockar mig som publik. Handlingen är från en liten ort där tristess och leda tycks dominera, åtminstone får man den känslan när man möter de som bor där. I början av filmen möter vi en gammal man i polisförhör, vad har hänt, har han gjort något? Det dröjer en bit in i filmen innan relationer och problem får en förklaring och vi får klart för oss att inte många i den lilla byn lever ett liv de är nöjda med. I slutet av filmen ljusnar det för några åtminstone och de är  på väg till någon annanstans i Sverige.
Rollistan var som sagt imponerande med namn som Björn Gustafsson, Peter Andersson, Meg Westergren, Helena Bergström, för att nämna några. Klart sevärd om ni frågar mig.

3+ av 5

DN:s recension: http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/nagon-annanstans-i-sverige

Tillrättalägganden av Jonathan Franzen

Jag blev intresserad av den här boken efter det att jag läst om romanen Frihet, som utkom i svensk översättning i år. Den hade väckt stor uppmärksamhet i USA och det hade även författarens roman Tillrättaläggnden (The corrections) när den kom ut 2001. Nu visade det sig att den  också stod oläst i min bokhylla. Säkert en bokklubbsbok som jag fått för några år sedan, men tills nu inte läst. Nåväl, efter denna långa inledning kan jag redan nu säga att boken får full +pott från mig. En av de bästa böcker jag läst på länge. Jag kan tänka mig att jag börjat läsa den tidigare men lagt den åt sidan. Inledningen är, tycker jag, ganska trög och man undrar hur dessa två gamlingars liv i sitt hus i  mellanvästern i USA ska bli så intressant att man orkar igenom bokens drygt 500 sidor. Ja, denna gång gav jag inte upp utan fortsatte och fick mer än lön för mödan. Jonathan Franzen skildrar familjen Lambert, Alfred och Enid och deras tre vuxna barns liv från barndomen. Mammans önskan är att alla ska samlas för att fira jul tillsammans innan pappan, märkt av demens och parkinson, blir för sjuk, är bokens röda tråd och därifrån skildrar han varje familjemedlem ingånde och såå bra att man kan inte mer än glädja sig åt att han ägnar sig åt romanskrivande.

5+ av 5

DN skriver om en kommande TV-serie:
 http://www.dn.se/kultur-noje/mcgregor-spelar-i-corrections

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173373222

En dag av David Nicholls

Jag har läst boken och sett filmen En dag. Vi läste den i vår bokcirkel och beslöt att även se filmatiseringen av den som grädde på moset. Vi får följa Emma och Dexter under 20 år. Det börjar med att de tillbringar en natt tillsammans efter deras universitetsexamen 1988. De har sedan under 20 år en relation som vacklar mellan nära till att bli kyligt avståndstagande, till att åter bli nära och kärleksfull.
Låter så där lagom intressant, men historien har en i sitt järngrepp och den berör. Stundtals är boken mycket sorglig, men även riktigt rolig. Jag tyckte om den och i filmens gestaltning kände jag väl igen personer och handling och det tycker jag är ett plus när bok blir film. Jaa, vad ska jag ge den för poäng?


3+ av 5

Dödsdansen på Stockholms stadsteater

Den här pjäsen av Strindberg såg jag första gången 1993 med Jan Malmsjö och Marie Göranzon i huvudrollerna. Även då var Allan Svensson med, men då i rollen som släktingen Kurt. I årets uppsättning är han den äkta mannen som tillsammans med sin hustru (Pia Johansson) kämpar med hälsan och lider i ett äktenskap som för länge sedan, om någonsin, var lyckligt. Vems är felet att äktenskapet blev så misslyckat? Vems är felet att alla tar avstånd från dem? Kusinen Kurt (Niklas Hjulström) som kommer på besök, egentligen på väg till grannens fest, blir mer än indragen i parets förfall och makens hjärtproblem. Tid och rum från uppsättningen 1993 är förflyttad till nutid men pjäsen är tidlös och ställer frågor som, vad använder vi våra liv till? Ser vi oss själva någonsin i ett utifrånperspektiv? Varför tillåter vi oss att vara så destruktiva?
Hur blir resten av dessa personers liv tillsammans i dödsdansen mot livets slut? Många frågor, inga svar.

Jag tyckte om denna uppsättning, mest den sista akten, men naturligtvis öppningsscenen då Ulf Lundells sång och röst om Jag trivs bäst i öppna landskap fyllde salongen.

3+ av 5

DN:s recension: http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/dodsdansen-pa-stadsteatern