Det är när han är ung, nyförälskad, en mycket duktig student vid Oxford och med mångas förväntningar på sig, som han får han sin dom: 2 år kvar att leva. Det var vad läkaren trodde när han diagnostiserar att Stephen Hawkings kollaps orsakas av sjukdomen ALS. Han lever ännu och är nu 73 år, har fått 3 barn och forskat om teoretisk kosmologi och kvantmekanik. Han har många teorier om de svarta hålen i rymden, kosmos, universums framtid och massor mer som jag inte riktigt greppar eller är särdeles intresserad av. Kanske tänkte filmskaparna att det fanns fler av min sort bland de som skulle se filmen, för den inriktade sig mest på hans privatliv och relationen till sin fru som han mötte tidigt på universitetet. Det räckte som underlag för en bra film för mig, lagom feel good utan att nå de största superlativen.
torsdag 16 april 2015
Ansvaret är vårt Tingsten
Klart man vet vem Tingsten är. Ja, både ock - för den kunskap och insikt jag hade när jag lämnade salongen på Kulturhuset, hade jag inte när jag satte mig där för att se Joakim Stens pjäs efter boken om Herbert Tingsten av Per Wirtén. Robert Fux är ensam på scen under 1 timme och 45 minuter som pjäsen varade och han är helt enkelt fantastisk. Att säga det han tyckte var något Tingsten aldrig tvekade att göra. Han var med andra ord inte alltid PK, men däremot väldigt politisk och hade en åsikt om det mesta. Med gäll och pipig röst fick vi höra åsikterna genom Robert Fuxs gestaltning. När han vid några tillfällen övergick till sin naturliga mörka röst, lyssnade vi på det sagda med en annan mer "seriös" inställning. Märkligt. En verklig toppenpjäs ur mitt perspektiv.