Kollektivet

Vi som var unga på 60- och 70-talet minns rörelser som flower power, make love not war och att många då valde att bo i kollektiv. I filmen Kollektivet finns inte mycket av flower power rörelsen, men däremot längtan att bilda ett kollektiv. Huset som Erik ärver är stort nog att rymma fler än den lilla familjen på tre personer. Anna övertalar sin man och tonårsdotter att starta ett kollektiv och ganska snart är de många fler kring middagsbordet. Idén med kollektivet har gett lite extra krydda till deras lugna liv och Anna skojar med att nu kan hon få flirta lite med sin gamle vän Ole. Efter en bullrig start med möten kring middagsbordet där man bl a drar upp riktlinjer med att  man ska anteckna om man tar en öl från kylen och vem som ska laga middag, blir vardagen lugnare.  I kollektivets anda ska man vara frikostig med känslor och tillåta kärleken blomma ut. För Anna blev detta inte som hon trodde och filmen slutar precis tvärtemot vad hon hoppades på när hon ivrigt försökte övertala sin man att starta ett kollektiv.

Filmer på Stocka filmfestival 2016

Sista gången, tyvärr, lär det vara som Stocka anordnar filmfestival. Jag har varit på Hudiksvallsorten ett antal gånger och aldrig blivit besviken. Årets filmtema var "Se människan" och ingen film var s k feelgood, eller rättare sagt lättsam. Jag tänker inte recensera någon av de filmer jag sett särskilt noga. I stort set alla tyckte jag om och utifrån bedömningen bra, bättre, bäst ur mitt perspektiv radar jag upp dem här:
Taxi Teheran, Tiden är en dröm, Bortom Lampedusa, En vansinnig idé, Martha & Niki och bäst tyckte jag alltså om Welcome.
Martha & Niki bjöd på fantastisk dans. Två oerhört duktiga hip-hop dansare, som även berättade en fängslande historia om sina liv.
Welcome skildrar en ung pojke från Mellanöstern som befinner sig i Frankrike. Hans högsta önskan är att få komma över till England där hans flickvän finns och  även möjligheten till ett arbete. Han kämpar för att kunna bli så duktig att han kan simma över Engelska kanalen innan hon blir bortgift.
Mycket gripande tycker jag.
Ja, ett stort tack till framförallt till Yvonne Leff och Nils Olof Hedenskog, som bjöd på fantastiska dagar i Stocka!