The Square

Ruben Östlund, what a guy! Jag gillar verkligen hans sätt att göra film på. Säger man så? Nå, i alla fall, vad jag vill komma till är att det här är den andra filmen som jag ger full pott. En sak med hans filmer, tycker jag, är att man fortsätter att analysera vad man sett, långt efter det man lämnat biosalongen. Christian, ledaren för ett konstmuseum, blir i filmens början rånad på ett märkligt sätt. Hans mobil, som då blir stulen, går att spåra till ett hus i en förort, men istället för att göra det enda vettiga att gå till polisen, börjar han på egen hand med en ung kollega agera på ett helt sjukt sätt. Ja, sedan kommer problemen och det här är bara ett av många i en värld, där man ibland för att verka riktigt insatt i konst uttrycker sig så "konstigt" att det är svårt att förstå för alla inblandade vad man menar. Det är en sådan härlig blandning av helt crazy inslag, till när bör man i en provocerande situation resa på sig, reagera, ja vad är civilkurage? Enligt min åsikt är den person som reagerar och handlar på ett riktigt sätt pojken. Jag skulle gärna sett att han fått  den upprättelse och ursäkt han var värd...men det kanske hade blivit för gulligt. Heja Ruben, jag hoppas på en Oscar!

Billy Elliot på Stadsteatern

Tänk ändå vad bra man har det när man sätta sig ned i en teatersalong och bara njuta och le i flera timmar. Precis så var det när jag satt som åskådare på 4:e bänkrad och bara njöt av fantastisk dans, musik och skådespelare i alla åldrar. Filmen har jag sett så handlingen kunde jag men det var ingen belastning utan istället undrade jag; när ska pappan ändra sig, när inser han att dans är vad Billy ska ägna sig åt istället för boxning. Ja, som sagt, en härlig föreställning i en fullsatt salong med en entusiastisk publik och en otroligt duktig ensemble.

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

En tunn, till sidantalet, bok. En omskriven bok. En bok utan stor dramatik. En bok jag läste med stor behållning. En bok skriven av en författare jag inte läst något av tidigare, men som jag nu är nyfiken på. Hon har fått Pulitzerpriset för en tidigare roman, Olive Kitteridge, och är värd att belönas för denna enligt min åsikt. Lucy Barton, som boken handlar om, ligger på sjukhus efter en operation som fått komplicerade följder. På besök som varar i flera dagar kommer hennes mamma. De har  inte setts på många år och deras  förhållande präglas av bristen på närhet. Minnen från barndomen, deras fattigdom, uppväxten under svåra förhållanden, deras relation, om detta handlar boken. En mycket läsvärd sådan.

Blodsbunden av Augustin Erba

En mycket gripande roman där mycket av handlingen har hämtats från författarens uppväxt i Fisksätra. Vi möter en välklädd, lillgammal pojke med fina skolresultat som lever ett liv i en familj där kärlek och närhet inte visas. Pappan kräver att pojken ska vara bäst i klassen och de gånger han svarar fel på multiplikationstabellen blir det ett slag. Mamman har ständig migrän, ett sätt för henne att kunna stänga dörren till sovrummet och kräva tystnad av de tre barnen.  Att kunna gå vidare och bli en fungerande vuxen familjefar, hur klarar pojken det? Vi får ta del även av hans liv som vuxen, det stora val han gör och bokens sista korta kapitel säger mer än tusen ord.