The Square

Ruben Östlund, what a guy! Jag gillar verkligen hans sätt att göra film på. Säger man så? Nå, i alla fall, vad jag vill komma till är att det här är den andra filmen som jag ger full pott. En sak med hans filmer, tycker jag, är att man fortsätter att analysera vad man sett, långt efter det man lämnat biosalongen. Christian, ledaren för ett konstmuseum, blir i filmens början rånad på ett märkligt sätt. Hans mobil, som då blir stulen, går att spåra till ett hus i en förort, men istället för att göra det enda vettiga att gå till polisen, börjar han på egen hand med en ung kollega agera på ett helt sjukt sätt. Ja, sedan kommer problemen och det här är bara ett av många i en värld, där man ibland för att verka riktigt insatt i konst uttrycker sig så "konstigt" att det är svårt att förstå för alla inblandade vad man menar. Det är en sådan härlig blandning av helt crazy inslag, till när bör man i en provocerande situation resa på sig, reagera, ja vad är civilkurage? Enligt min åsikt är den person som reagerar och handlar på ett riktigt sätt pojken. Jag skulle gärna sett att han fått  den upprättelse och ursäkt han var värd...men det kanske hade blivit för gulligt. Heja Ruben, jag hoppas på en Oscar!