Borg

Så klart man måste se en film om Björn Borg. Väl i salongen och efter en stund märkte jag vilka oerhörda brister jag har om hans tid i tennisen eller kanske snarare om tennis överhuvudtaget. Sverrir Gudnason är mycket lik den unge Borg och det är som ung vi möter honom, men även som barn och då spelas han av sin son. Mitt minne från hans storhetstid är när han står med sin stora buckla efter att ha vunnit Wimbledon 1980. Den matchen "fick vi se", alltså typ, men den kändes som det var den äkta matchen som visades. Hur sann bilden av Björn Borg är i filmen har jag svårt att veta, däremot förstod jag att det heta temperament han i tidig ungdom visade när han förlorade fick han "begrava" för att kunna gå vidare i stora sammanhang. Ett beslut jag mycket väl förstod, var när han avslutade sin karriär. Vad våra stora stjärnor i sportsammanhang måste klara av känslomässigt och i kontakt med sina fans och publik är något som kräver mycket, kanske för mycket.