Jackie

Ibland när man går på bio blir man riktigt besviken. Nästan så att man vill lämna salongen innan filmen är slut. Så kändes det denna eftermiddag där jag satt bänkad på Saga för att se en film, rekommenderad av SF med sin rosa penna och med 3,6 av kritikerna. Jag var i USA när mordet på president Kennedy ägde rum och även det bidrog till att jag ville se filmen. Vad skulle jag känna igen, vilka känslor från då skulle komma? Ja, de känslor som kom redan i början på filmen var, neeej, dämpa ljudet eller rättare sagt oljudet. Det var inte musik med hög volym utan mest oljud och det verkligen högt. Helt onödigt. Men oj, vad negativ jag låter, men tyvärr inget i filmen gjorde att jag gick därifrån nöjd. Jo, förresten nöjd att filmen var slut.

Prata högre Karin!

Ibland kan man känna att man är på rätt plats vid rätt tillfälle. Precis så är det när man har förmånen att bo nära Trappan i Vällingby och få en se en jättebra teater en onsdagskväll i februari. Kretsteatern är en ny satsning i den nyrenoverade Trappan av Kulturhuset Stadsteatern. Denna onsdagskväll framfördes Prata högre Karin. En pjäs om tryckfrihet skriven av Lotta Olsson. Medverkade gjorde
Maria Kulle, Nils Axelsson, Ayla Kabaca, Emeli Jeremias och Fredrik Meyer med både sång och musik. En timme som gick alldeles för snabbt tyckte jag. När vi gick ur salongen stod skådespelarna där och då fick tillfälle att framföra vår uppskattning. Heja Kretsteatern, heja Trappan. Jag kommer fler gånger!

La La La Land

Jag hade nog inte valt att se filmen om den inte hade fått så bra recensioner. Inte direkt min smak tänkte jag, men vadå? En utmaning ska man ta då och då. I början tänkte jag helt krasst, jaha, den här kommer jag inte att gilla. När jag gick ur salongen tänkte jag, oh, vilken bra film. Bra skådespelare, bra handling, bra musik. Jag förstår att den fick så bra kritik! Ja,så kan det bli ibland!