I sista minuten på Stadsteatern

Meta Velander, Meg Westergren och Yvonne Lombard, vilken trio! Damer i 80-års åldern som genomför en uppgift som denna, att agera så fulländat på scen i flera timmar, minnas alla repliker...ja.. det är sådant som imponerar, klart, slut! Om pjäsens innehåll hade jag inte lika positiva tankar. Visst, många tyckte att den var jättekul, för det skrattades hejdlöst nästan hela tiden. De tre damerna är vänner sedan ungdomen, med allt vad det innebär av gemensamma minnen. De spelar bridge med varandra varje måndag, men nu har den fjärde spelaren dött och när den personen ska ersättas av pensionären Per, spelad av Lars Lind blir det turbulens bland damerna. Han blir inte den nye mannen i Solveigs liv, vilket hon hoppats på, utan väljer istället pjäsens Staffan och då är det meningen att vi ska skratta åt en del, i mitt tycke, lite dumma bögskämt. Men visst, mycket i pjäsen speglar den förändring i livet som automatiskt kommer i den fjärde åldern, då framtiden inte ter sig så oändlig som tidigare.

3+ av 5

Misantropen på Västanå Teatern

En pjäs som skrevs för nästan 350 år sedan, kan den vara något att visa för dagens teaterbesökare? Självklart om den är skriven av Molière och framförs så suveränt som i Berättarladan i Sunne! Jag och sällskapet med mig njöt varje sekund och när föreställningen nått sitt slut stod hela publiken upp och applåder och bravorop fyllde ladan.
En uppsättning av en pjäs i Berättarladan innehåller en del återkommande inslag. Musiken är alltid rytmisk i folkmusikstil och så medryckande att det är svårt att sitta still i bänken när ensemblen dansar på scenen. Jacob Hultcrantz Hansson och Julia Högberg som Alceste respektive Célimène gjorde med resten av skådespelarna ett fantastiskt jobb. Ja, mitt sjunde besök i Sunne lär efter denna fulländade upplevelse följas av en åttonde nästa år.

5+ av 5

Recension i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/misantropen-pa-vastana-teater-sunne