Twist av Klas Östergren

Jag läste Gentlemen när den kom ut 1980, såg filmen i år och konstaterade att man måste vara alert under hela filmen för att inte få problem med handlingen. Ungefär så tyckte jag efter att ha läst en bit in i Twist. Jag fick bläddra tillbaka lite om det gått någon dag sedan jag sist läste den. Nåväl, skyll inte allt på Östergren. -  Ja, så var det bara en dag kvar innan boken skulle tillbaka till biblioteket och då tog det sig verkligen. För mig alltså. Boken var verkligen spännande och det trodde jag inte att den skulle vara när jag började läsa den. En viktig person i berättelsen är Anne-Marie, eller Ami eller Annie, ja den kvinna som begravs i början av boken och som under sin levnad lyssnat till olika namn i sina många förbindelser. Under 50 år utspelar sig handlingen och den blir mer och mer spännande, en blandning mellan flera genrer, thriller, kärlek, nutidshistoria. Det var inga problem för mig att i slutet av boken skippa både TV och middag för att läsa ut den på rätt sida om 12-slaget.

4+ av 5

http://www.adlibris.com/se/bok/twist-9789175034225

Ungefär lika med av Jonas Hassen Khemiri

Vilken pjäsförfattare! Jag säger bara såå himla bra! Oftast har man i min ålder sett de flesta pjäser som Dramaten eller Stadsteatern sätter upp (med viss överdrift förstås) tidigare,  men att se en pjäs av Jonas Hassen Khemiri är en "förstagångenupplevelse". Efter att ha sett denna gick jag hem och googlade på nya uttryck som jag lärt mig, exempelvis UX, User Experience och Lorenzos lag. Vi fick möta många människor som drömde om något annat än just det liv de hade, allt ifrån att ha ett ekologiskt litet jordbruk till att få en walk in closet med specialkrokar för slipsar. Vi fick möta den hemlöse Peter som bad om en slant till uppehälle och vi bads också tänka på om vi tycker att vi fått maximalt underhållningsvärde per invisterad krona. Ja, vi blev mer än en gång direkt involverade i pjäsens handling och vi protesterade högljutt vid ett flertal tillfällen. Pengar och dess makt i våra liv var något som vi mer än en gång fick tänka på. En pjäs, som var mer än några timmars underhållning.

5+ av 5

Kvicksand av Henning Mankell

Trots att Henning Mankell givit ut massor av böcker genom åren så blev det här den första jag läste av honom. Helt orättvist förknippar jag honom mest med Kurt Wallander och har valt att se några filmer istället för att läsa böckerna. I den här boken minns han sitt liv och berättar för oss om händelser som dröjt sig kvar i minnet. De två små bröderna som sov i en papplåda, när han sakta gled i en båt med motorstopp mot en flock flodhästar, mötet med sin frånvarande mamma när han var 15 år är sådant han låter oss ta del av. Han tänker också på hur vårt kärnkraftsavfall, som förvaras i urberget kommer att hittas om tusentalsår utan vetskap om vad det är. Själv får han vid en brunnsborrning vid sin sommarstuga smaka på saltvatten från vår förra istid. Ja boken är verkligen en läsupplevelse och jag fylls av stor respekt för honom och kommer att fortsätta med att läsa Kinesen.

5+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/kvicksand-9789173434645

Pojken Med Guldbyxorna

Åh, vad kul, den måste jag se med åldersmässigt lämpligt sällskap, var det första jag tänkte när jag såg filmen dyka upp på biograferna. - Jag skulle avstått! Mitt sällskap tyckte att "det var den sämsta film jag sett". Inget vidare betyg. Det personen ifråga tyckte var sämst var våldshandlingarna. Varför drog sig inte regissören för att visa så realistiskt våld för en så ung publik som filmen vänder sig till undrar jag? Att se hur skurkarna bryter sig in i familjens bostad, slår och sparkar på pappan är inte spännande, bara riktigt otäckt. Många av den unga biobesökarna grät. Spänning och rått våld är inte samma sak och det var det som gjorde att vi båda dissade filmen när vi lämnade den. Som vuxen försökte jag fokusera på det goda barnen till slut gjorde med pengarna och att "fyllegubben", var den med största hjärtat. Så här efteråt tycker jag också att idén att blanda nutidsrealism med sagan om byxan som hade obegränsat med pengar i fickorna var en omöjlig uppgift.

Ingen poäng alls

100 Steg Från Bombay Till Paris

Det jag tyckte var speciellt och bäst med filmen var den härliga miljön på den franska landsbygden där en indisk familj beslutade att öppna en restaurang. Så himla vackert, ett ställe jag gärna skulle besöka. I huset tvärs över vägen drivs en restaurang av en sofistikerad, välklädd, tjurigt envis änka som har som högsta ambition att restaurangen ska få ytterligare en Michelin-stjärna. Ja, så startar kockarnas kamp och naturligtvis har den indiska restaurangen den främsta kocken. Nåväl, eftersom det är en riktigt feel-good film, så visar det sig i slutet att alla har stora varma hjärtan och har förmåga att omvärdera varandra och förenas i kärlek kring ett dignande bord. En varm saga för vuxna.

3+ av 5

Hej det är jag igen av Kristina Lugn

En pjäs av Kristina Lugn är alltid speciell. Ta t ex namnen på några av karaktärerna, som Eldhagen och Ogebratt. Typiska Kristina Lugn namn om ni frågar mig. De tre systrarna - en läkare, en arbetsförmedlare och en f d sufflös, som fått sparken efter att ha somnat under en föreställning - tampas tillsammans med att få lillasystern (den sparkade sufflösen) i form igen. Eldhagen och Ogebratt har båda ett gott öga till henne och kommer till och från in i handlingen. Ja, så var det då handlingen. Speciell. Fylld med massa repliker, som man förgäves vill komma ihåg för de är så underfundiga och typiska. Vi får även höra operasång och se dansinslag. 90 minuter kan tyckas både långa och korta, men när man ser en pjäs av Kristina Lugn, så känns den tiden perfekt. Man kan inte slappna av utan måste hela tiden vara alert för att inte missa någon replik. I den här pjäsen fick jag också en ny bekantskap, nämligen Hulda Lind Jóhannsdóttir. Hon spelade mellansystern som arbetade på Arbetsförmedlingen och var helt underbart rolig.

4+ av 5

Säg Aldrig Aldrig

Ja, nog hade jag haft större behållning av de 1 1/2 timme jag var på bion om jag inte satt mig för att titta på filmen utan istället stannat kvar utanför och talat med min kompis. Vi hade samma uppfattning om filmen och sa: "varför spelade man in den här filmen, hur tänkte man, vad ville man?"
Det skulle vara en komedi och det tillsammans med skådisar som Michael Douglas och Diane Keaton, gjorde att vi såg fram emot en rolig feel-good film, men ack, ack....  Den var inte rolig tyckte vi och det var väldigt tyst när det ena plumpa skämtet efter det andra sades och nej...förresten, jag slutar här för ytterligare tid ska inte filmen få ta ifrån mig.

2+ av 5

P S: De två poängen får filmen för miljön, sångerna och skådespelarinsatserna

Tusen bitar En film om Björn Afzelius

Vad kunde jag om Björn Afzelius innan jag såg filmen? Inte så mycket. Att han var med i Hoola Bandoola Band, att han var engagerad i demokratirörelser i Kuba och Nicaragua och att han sjöng låten Tusen bitar, det var ungefär allt jag visste om honom. I filmen får vi en bild av honom från vaggan till graven, om hans nära samarbete med Mikael Wiehe, hans svåra barndom, hans mammas självmord. Att han var illa sedd i kritikerkåren visste jag inte och inte heller att han var stor artist i både Norge och Danmark. Marianne Lindberg de Geer berättar om deras tid tillsammans och hur svårt det var att komma honom riktigt nära. Ett gripande inslag i filmen är när han sjunger Ikaros och man förstår att den handlar om honom och hans barndom.
https://www.youtube.com/watch?v=KdYkmZQrTfc

5+ av 5

Turist

Vad vill filmen säga oss? Ja, det skrivs om mansrollen, curlingföräldrar, kärnfamiljen i recensioner jag läst. Det är nog en blandning av allt detta tycker jag. Den lavin som kommer mot familjen när de sitter för att äta lunch på en uteservering i Alperna orsakar ingen yttre katastrof, den visar sig inte vara så farlig som man först trodde, men de spår den lämnar efter sig i familjen är desto större. Jag tyckte att föräldrar och barn hade det ganska tråkigt tillsammans redan innan lavinen kom. Tjat, gnat, gnäll och ingen större glädje av att ha skidsemester ihop. När lavinen kommer rusar pappan ifrån resten av familjen och det är detta som filmen i stort handlar om. Hur kunde han? Varför skäms han inte? Varför förnekar han och varför kan de inte prata om det? Man sitter i salongen och tänker "kom igen nu, skärp er fy tusan, ser ni inte hur barnen lider".... Ja, så kände jag men slutet på filmen fick mig att kanske le en smula. En film vars handling får mig att känna irritation men också är bitvis skojig, är en film som lämnar en berörd och ja...därför...är sevärd och bra!

4+ av 5

Franska för nybörjare. Dokumentärfilm av Julie Bertucelli

I filmen får vi följa en grupp barn i åldern 11-15 under ett år i en förberedelseklass där de går för att lära sig franska. De kommer från en mängd olika länder, Irland, Kina, Tunisien, Senegal, Ukraina
bl a. En del väntar på uppehållstillstånd, andra kommer från familjer som har fått det. De har olika religioner, olika bakgrund och familjesituationer. Under hela filmen imponeras man av deras ambitioner och lärarens otroliga arbete och förmåga att skapa framtidstro för barnen. Vi får följa dem fram till det känslosamma avslutet på läsåret där läraren säger att vi träffas igen om några år och ser hur ni har det då. - Jag hoppas på en uppföljare!

5+ av 5

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

Jag tyckte mycket om Ur vulkanens mun, som jag läste för några år sedan, så ingen tvekan infann sig när vi valde den här romanen i vår bokcirkel. I den här boken möter vi tre systrar och deras familjer. Ingen verkar direkt nöjd med tillvaron, men håller besvikelser och misslyckanden borta från varandra. De börjar nå medelålder och äktenskapen är inte längre färska, barnen har nått studentålder osv. Inom en ganska kort period knakar det i alla fogar och som läsare förstår man att räkenskapens tid är kommen. När sista sidan är läst är tillvaron en annan än i början för alla inblandade men jag känner mig inte direkt berörd eller förvånad.

2+ av 5

Stoner av John Williams

Jag blev lite förvånad när jag fick meddelande från biblioteket att jag hade en reserverad bok att hämta. Va, hade jag beställt den här boken? Så klart jag hade och säkert efter att ha läst en bra recension av den, men som sagt kön till en reserverad bok kan ibland vara lång och det var inte en bok jag direkt gick och väntade otåligt på. Boken kom först ut 1965 och har nu efter 50 år återupptäckts av litteraturrecensenter - tack och lov. Sorgligt att författaren gick bort innan han fick uppleva detta, men om han hade några likheter med Stoner så kanske den framgången inte betydde så mycket. William Stoner, som boken handlar om, börjar 1910 vid University of Missouri 19 år gammal. Hans föräldrar kämpar med sitt lilla jordbruk och har ordnat så att han ska få jobba för husrum och uppehälle hos en släkting. Från att inte ha varit längre hemifrån än 2 mil öppnar sig nu en helt ny värld för deras enda son. Föräldrarnas idé var att hans skulle utbilda sig inom jordbruk och på så sätt bidra till gårdens skötsel, men efter en kort tid på universitetet hade Stoners intresse för litteraturen väckts och utan föräldrarnas vetskap avbröt han jordbruksstudierna och ägnade sig helhjärtat åt litteraturen. Det är sedan på University of Missouri som Stoner tillbringar resten av sitt liv, möter kärleken, motgångar, framgång, vänskap, 2 världskrig, hat och död. Att tidens konventioner gjorde tillvaron extra svår ibland, kan man konstatera. När boken är slut, finns inget mer som kan hända i Stoners liv, men att få ta del av det på 294 sidor är berikande.
5+ av 5

adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/stoner-9789127137998

Grace of Monaco

Den här filmen var något annorlunda än mina förväntningar. Nåja, de var inte så stora, inga överväldigande recensioner precis, men det faktum att den spelades på bio nära mig och att Nicole Kidman spelade huvudrollen avgjorde biljettinköpet. Jag hade trott att det skulle bli en berättelse, kanske inte helt sann, om Grace Kellys liv och att den skulle börja innan hon gifte sig med fursten av Monaco och sedan skulle år läggas till år och så vidare...Men, det handlade till stor del om en mycket kort tid i hennes liv och tyngdpunkten lades på konflikten mellan Monaco och Frankrike och hur den påverkade hennes liv, eventuella återkomst till filmen, äktenskap osv...
Njaa, ingen 5-poängare precis, men kanske ändå ett skede i historien som jag inte tog så stor del av när det utspelade sig och kanske för att jag då endast var 16 år, men som inte var helt fel att få repeterat på detta sätt...

2+ av 5

Steglitsan av Donna Tartt

Den bästa boken jag läst på mycket länge. Absolut! Den var så gripande och sorglig. Jag försökte läsa något lättare innan jag släckte lampan för natten, därför jag ville inte riskera att drömma om pojken Theo och det liv han fick efter att hans mor dog i en explosion på ett konstmuseum i New York. Donna Tartt tar tid på sig mellan bokutgivningarna. Det är tio år mellan dem och det här är hennes tredje bok. När man läser Steglitsan förstår man att det tar tid för det måste ligga massor av researchtimmar innan den kom i tryck. Pocketutgåvan som jag har är på närmare 800 sidor och den tog tid att läsa, för trots att det är väldigt spännande, så går det inte att skumma den för att komma fram till svaren man vill ha. Att följa Theos uppväxt i New York, Las Vegas ödsliga förorter är tungt. Man lider med den unge pojken, som i slutet är en giftasvuxen man. Lika illa som man tycker om vissa karaktärer, lika mycket tycker man om andra, t ex den varma, goda Hobie. Att Donna Tartt fick Pulitzerpriset för boken kan jag utan tvekan förstå.

5+ av 5

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/steglitsan-9789174293975

The Selfish Giant

En film som får en att önska, nej, nej, det får inte vara så hemskt - det måste bli bättre. Vi möter 2 pojkar i nedre tonåren i nordengelska Bradford. Båda lever i en fattig tillvaro där strömmen stängs av för det inte finns pengar att betala räkningen, där fäder är våldsamma, mödrar uppgivna och allt känns hopplöst. De blir även avstängda från skolan efter bråk och slagsmål. Möjligheten att skaffa fram pengar genom kopparstölder blir plötsligt en utväg de väljer, men det blir även deras olycka. Conner Chapman och Shaun Thomas spelar de båda bästisarna och man är helt tagen efter att ha lämnat biosalongen. Det är, en i mitt tycke, fulländad film och jag förstår att den fått en del priser för bästa film. Den får utan tvekan full poängpott av mig.

5+ av 5

The Lunchbox

Den här filmen kan jag verkligen rekommendera! När jag skriver DabbaWalas, så tror jag inte det är många i Sverige som vet vad det är. Men när man sett den här filmen vet man det. Går man sedan hem och googlar om saken lär man sig ännu lite mer http://www.youtube.com/watch?v=fTkGDXRnR9I Ja, det är härligt att få vistas i en så, för mig, annorlunda miljö under den tid filmen varar. Handlingen är både rolig, romantisk, sorglig och även alltså lärorik. Filmen slutar på ett sådant sätt att man som biobesökare har möjlighet att på egen hand författa det slut man vill ha och det känns bara bra!

4+ av 5

En familj - August: Osage County

Ja, en mycket svår film att poängbedöma för mig. Varför? Jo, alla skådespelare var helt perfekta i sina roller. Meryl Streep kan sitt jobb, helt klart. Hon och resten av skådespelarna var övertygande, så var i ligger då mitt problem att ge filmen full poäng? Jo, det var handlingen. Det var bara elände, djup tragik och elakheter hela tiden. Jag gick därifrån med en klump i magen och den hade jag inte haft om jag avstått från att se den. Sorry, jag avstår från betyg.

Livet efter dig av Jojo Moyes

När jag läste den här boken, så tänkte jag ibland på filmen En oväntad vänskap. Den här boken är ett perfekt manus för en film i samma genre tycker jag. Tragisk, romantisk och stundtals rolig i all sin tragik. Den är spännande på så sätt att man läste snabbt för att få komma fram till ett förhoppningsvis lyckligt slut. Språket är lättläst och passade perfekt för berättelsen. Den förlamade Will Traynor vårdas i sitt hem och hans mor anställer Lou Clark för att hon ska förmå Will att avstå från sitt beslut att om sex månader åka från England till Schweiz för att ta sitt liv på en självmordsklinik. De har helt olika samhällsbakgrund och har inledningsvis svårt att förstå varandra, men efterhand övergår deras relation till att förändras och bli till något oväntat.
3+ av 5

The Grand Budapest Hotel

Den här filmen ska jag se mer än en gång. Varför? Jo, för att det är så himla bra och ibland när en replik är sagd, tänker man, "jisses vad bra sagt, det vill jag höra en gång till". En komedi, men en komedi innehåller inte bara saker man skrattar åt utan även så mycket mer av livets allvar och mänsklighetens dåliga sidor och dåliga beslut. Ja, Wes Anderson, ännu en jättebra film från dig. Jag tillhörde skaran som gillade Moonrise Kingdom och nu har jag sett en 5-poängare av samme man!

5+ av 5

Inside Llewyn Davis

Bröderna Cohen. Sången The Last thing on my mind. Saken avgjord för min del, en film jag
MÅSTE se. Blev jag nöjd? Självklart! Tiden är New York 1961 och den panke folksångaren Llewyn Davis såg ganska modern ut, en skäggig hipster, men trots ihärdiga försök lyckades han inte med att bli den självförsörjande sångare som var hans mål. Vi fick njuta av hans sånger i ett par timmar i alla fall. Trots att Llewyn inte log någon gång så fick vi i biosalongen många tillfällen till skratt, för det får man i en riktigt bra Bröderna Cohen film, allra helst när John Goodman har en av rollerna.

5+ av 5

Stockholm stories

Filmen bygger på Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet. Han har även en av rollerna i filmen. Det är en lite annorlunda film. Ingen av personerna i filmen mår riktigt bra och det är just det som paradoxalt gör den så bra och sevärd. Varför skriver man ett brev till en slumpvis vald person i telefonkatalogen? Varför tvingar man fram ett elavbrott i Stockholm? Varför blir man besatt av att smygkika på grannen över gatan? Det är sådana personer vi möter i filmen och man blir mer och mer intresserad av deras stories ju mer filmen framskrider. Det enda negativa var musiken, men för övrigt en ur mitt perspektiv sevärd film.

4+ av 5

Canada av Richard Ford

Jag skriver bokens titel med C för jag köpte den på engelska. Anledningen var att den ännu inte var utgiven som pocket på svenska och varför ska man inte dra in på utgifterna när det går? De som prenumererar på DN hade ytterligare en möjlighet att minska kostnaderna för den kom ju som en ebokgåva till dem. Nåväl, jag brukar inte vilja avslöja för många händelser i en bok när jag ska skriva om den, men här föregår författaren mig. Början är ofta citerad, "First I´ll tell about the robbery our parents committed. Then about the murders, which happened later". Ja, sedan får vi i lugn takt ta del av dessa händelser berättade genom Dell, familjens son. Han berättar genomgående först om vad som skett och sedan hur det gick till och det är en av anledningarna till att boken känns väldigt annorlunda. Sammanfattning, en av de bästa böcker jag läst på länge!

5+ av 5

https://www.adlibris.com/se/bok/canada-9781408836521

Mig äger ingen på Stadsteatern

Nu är det tredje versionen av Åsa Linderborgs verk Mig äger ingen som jag tar del av. Boken var underbar och det gjorde att naturligtvis ville jag se både filmen och pjäsen. Att få in alla åren som det handlade om i en pjäs måste vara svårt, tänkte jag innan pjäsen började. Åsa var i förskoleåldern i pjäsens början och gammal nog att disputera i pjäsens slut. Hur gör man det med en skådespelare? Jag hade inte behövt oroa mig för det sköttes jättebra av Marina Nyström. Att Lennart Jähkel skulle vara perfekt som härdarmästare Leif Andersson, Åsas kärleksfulle pappa, som även var den alkoholiserade drömmaren tvivlade jag aldrig på. Han är alltid perfekt i alla sina roller tycker jag. En pjäs väl värd sitt biljettpris!

4+ av 5

Le Week-End

Skapligt bra recensioner och en handling om ett par som ska fira sin 30-åriga bröllopsdag i Paris gjorde att jag köpte biljett för att se den. Trailern fick mig att tro att den var ganska så kul och miljön härlig i ett vackert Paris. Nää, kanske några skratt i början av filmen, men sedan bara missnöje och gnäll. Sättet de, mest hon, visade sin leda var mer än befängt. När hotellrummet inte var lika mysigt som för 30 år sedan tog man in på en lyxsvit, som man absolut inte kunde betala avgiften för. När restaurangnotan blev för dyr, ja då smet man, osv, osv. Ja de uppförde sig som "spoiled little brats". Däremellan gnällde man och var allmänt  djävliga mot varandra. Jag undrar varför det blev film överhuvudtaget. Ja faktiskt så kändes det, trots bra recensioner. 30 år i ett äktenskap likt detta är rena mardrömmen och inget jag känner för att ta del av under några timmar.

1+ av 5

Dagarna med farmor av Frédérique Deghelt

En bok av en författare, helt okänd för mig, ja sådana böcker får man läsa om man är med i en bokcirkel och inte själv väljer litteraturen. Vilken bra idé, för nu fick jag läsa en bok jag tyckte mycket om. En farmor ska efter att ha förlorat medvetandet, placeras på äldreboende av sina döttrar. Sonen, som befinner sig i Polynesien, tycker det är fel och ringer därför sin dotter och ber henne hämta hem farmor till sin lägenhet i Montmartre, innan hans systrar hinner placera sin mamma på äldreboendet. Den unga journalisten Jade lyder sin pappa och hämtar sin älskade farmor till sig och de får en härlig tid tillsammans. Mycket händer, ny kärlek för båda, framgångar i skrivandet för Jade, farmor lär sig använda datorn, knyter nya kontakter och mår riktigt bra. En riktig feel-good bok - eller hur var det nu med det??? Ja, ta reda på det själva, för jag avslöjar inget här.

4+ av 5

Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/dagarna-med-farmor-9789174612332

Vi kom över havet av Julie Otsuka

En del händelser i historien har gått mig spårlöst förbi. Den internering av över 100000 japaner och amerikaner med japanskt ursprung, som skedde efter attacken mot Pearl Harbor blev en kunskap jag fick efter att ha läst boken Vi kom över havet. Författarens mamma var 10 år när hon tillsammans med sin familj förflyttades till en War relocation Camp. Titeln på boken syftar på alla kvinnor som kom från Japan till USA för att gifta sig med män de endast sett på foton och brevväxlat med. Tillvaron i USA lockade med ett bättre liv, men långt ifrån alla lyckades med att skaffa sig den tillvaro de hade drömt om innan de mötte ett värre öde genom interneringen. Författaren har samlat massor med uppgifter om kvinnorna och deras liv och för mig blir det lite för mycket fakta på de 170 sidor som boken innehåller. Den handlar inte om någon eller några speciella kvinnor utan hon fortsätter att använda ordet vi genomgående. För min del hade jag föredragit ett annat sätt att skriva om några av alla dessa gripande livshistorier hon berättar om-

3+ av 5

SvD: http://www.svd.se/kultur/litteratur/postorderbrudarnas-mote-med-rasismen_7666368.svd

The wolf of Wall Street

Filmen baserar sig på boken med samma namn och den är skriven av Jordan Belford, alltså den riktiga Wolf of Wall Street, som filmen handlar om. Jordan Belford hade verkligen talets gåva och det var med den och ett samvete som tillät det mesta, som han startade mäklarfirman Stratton Oakmont 1990. Miljonvinsterna rullade in under dagarna och på nätterna brändes en hel del av dessa på droger och prostituerade. Allt verkade, sett från biosalongen, helt hysteriskt milt sagt. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att inte en enda mening uteslöt the f-word. Jag tror aldrig jag har sett en film där det ordet använts lika flitigt. Ja, vad tyckte jag då om filmen? Jo, att Leonardo DiCaprio gjorde en av sin glansroller. Att det inte gjort något om den varit lite kortare, 3 timmar är länge och många i salongen behövde gå på toa under föreställningen. Att den trots flera tillfällen till skratt, gav en inblick i en tragisk värld där pengar är det enda som är viktigt och hur man förtjänade dem eller använde dem var det minst viktiga.

3+ av 5

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Boken som ligger till grund för filmen har jag inte läst och då blir ju filmen mer spännande - eller hur? Hur den skulle sluta hade jag alltså ingen aning om och när man lyssnar på personer som har läst boken tycker flera att den var lite väl seg i slutet, men så var det inte att se filmen. Kul, helt otrolig story och underbara skådespelarinsatser. Vilka, för mig, dolda talanger som Robert Gustafsson har. Jättekul var han som den hundraåring som smet från sin födelsedagsfest på hemmet till en helt otrolig tillvaro. David Wiberg, som gestaltade den blyga, osäkra killen med massor av universitetspoäng och som av en händelse hamnade mitt i röran av miljonstölden, men stannade där, var perfekt i rollen. Ja, för att sammanfatta mina åsikter efter att ha suttit på första raden i en fullsatt salong i Filmstaden Vällingby, så blir det, en kul och mycket sevärd och underhållande film.

4+ av 5

DN: http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/hundraaringen-som-klev-ut-genom-ett-fonster-och-forsvann/

Dagarnas skum

Årets första film blev för mig en verklig överraskning. Såå annorlunda! Att filmen bygger på Boris Vians roman från 1947 hade jag ingen aning om, och jag kände inte heller till den boken. Överraskningen var snarast att  filmen skilde sig märkbart från den gängse utbudet. Så absurd,  konstig helt enkelt. Det tog ett tag att förstå att så här surrealistisk kommer hela filmen att vara. Valet var att gilla det läget, eller som paret bredvid mig, lämna salongen. Ja, efter ett tag började jag att gilla det helt absurda sättet att gestalta berättelsen om rikedom som blir till fattigdom, ung varm kärlek som slutar i död, om ett destruktivt samlande och en kärlekslös kyrka. Lägg sedan till alla konstigheter i filmen som ålar som kommer ur vattenkranen, dörrklockor som vandrar omkring, ben som växer när man dansar till jazzmusik, möss man pratar med.. allt som väller över oss i publiken. Är man då, som jag var, inte beredd på detta, dröjer det som sagt en stund innan man kan koppla av och ta till sig berättelsen.

3+ av 5