Den bästa boken jag läst på mycket länge. Absolut! Den var så gripande och sorglig. Jag försökte läsa något lättare innan jag släckte lampan för natten, därför jag ville inte riskera att drömma om pojken Theo och det liv han fick efter att hans mor dog i en explosion på ett konstmuseum i New York. Donna Tartt tar tid på sig mellan bokutgivningarna. Det är tio år mellan dem och det här är hennes tredje bok. När man läser Steglitsan förstår man att det tar tid för det måste ligga massor av researchtimmar innan den kom i tryck. Pocketutgåvan som jag har är på närmare 800 sidor och den tog tid att läsa, för trots att det är väldigt spännande, så går det inte att skumma den för att komma fram till svaren man vill ha. Att följa Theos uppväxt i New York, Las Vegas ödsliga förorter är tungt. Man lider med den unge pojken, som i slutet är en giftasvuxen man. Lika illa som man tycker om vissa karaktärer, lika mycket tycker man om andra, t ex den varma, goda Hobie. Att Donna Tartt fick Pulitzerpriset för boken kan jag utan tvekan förstå.
5+ av 5
Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/steglitsan-9789174293975
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar