Ännu ett liv av Theodor Kallifatides

Livet som pensionär, eller snarare att börja sitt liv som pensionär, är ofta en början som för många känns svår. Varför? Är det så att vi är födda att vara duktiga, bedömas, producera? Jag vet inte, men jag ställer mig ofta frågan. Möjligheten att, kanske genom begränsade resurser, leva ett liv utan krav lockar inte alla. Kallifatides kände skrivkrampen efter sin senaste bok och gjorde efter långt övervägande sig av med skrivarlyan, där han ändå inget kunde prestera. Han återvänder med sin fru till Grekland, bl a för att hyllas i sin hemstad, där en gata fått hans namn. Boken berättar om hur han, trots sina tvivel, hittar tillbaka till skrivandet igen och ännu en bok av en av mina favoritförfattare finns att läsa.

De oroliga av Linn Ullmann

En bok vald till vår bokcirkel. Ja, visst är det bra med bokcirklar. Andra personer väljer böcker som ska läsas - ja ibland är det ju min tur också - och kanske hade den här boken inte blivit läst av mig annars. Olästa böcker finns det gott om så att säga och alla hinner man inte med. För att komma till sak, så kan jag börja med att säga att jag tyckte mycket om boken. Sättet den är skriven på är suveränt tycker jag. En blandning av tankar och händelser från barndomen blandas med nutid, reflektioner över föräldrarnas beteende och hur det bedöms av samhället t ex. Att sedan föräldrarna är kända personer kan också få oss andra att tänka på vilka krav vi ställer på just kända personer. En bok jag är glad att jag läst och äger.

Känslan av ett slut

Rollistan var sådan att bara den gjorde filmen intressant. Jim Broadbent, Charlotte Rampling och Michelle Dockery. Jag kände igen dem på bilder från filmen, för namn har jag svårt att koppla samman med kända ansikten. Nåväl, nog om detta. I början av handlingen får den något trumpna Tony ett brev om att han ärvt något från en vän från ungdomen. Då får vi ta del av hans minnen från 1960-talet, kärlek, studier, osv, osv. Nu börjar också frågorna. Vad var det som hände? Han delar sina frågor med sin frånskilda fru och blir mer och mer intresserad av att få sitt arv, en dagbok, men nej, den får han inte. När filmen slutar får vi veta vad som utspelade sig i hans ungdom och som han inte kände till och vi var lika ovetande, för filmens slut gick inte att förutse. En film jag ger många poäng.

En syster i mitt hus av Linda Olsson

En bok vald till vår bokcirkel. I ett hus på Costa Brava bor Maria, i en självvald ensamhet. Nu väntar hon besök av sin syster Emma, som hon bjöd att komma hit, när de träffades på deras mammas begravning för två år sedan. Maria bävar för besöket och skulle helst se att det inte blev av. Deras relation är långt ifrån bra och från barndomen finns den tredje systern med som ett trauma. Marias tvillingsyster, som dog, den älskade. Maria lämnade sitt barndomshem när hon var 16 år och sedan dess har hon bara träffat Emma vid enstaka jular eller födelsedagar, så deras relation är långt ifrån djup och bra. Veckan tillsammans på Costa Brava är ett första försök att nå varandra, tala om det som tidigare aldrig nämnts, den svåra mamman, förlusten av systern, styvpappan. Som läsare är man med i detta ältande och ibland känns det som man vill hoppa över några sidor, gå vidare, men jag var ändå med till slutet och stängde boken som en ganska nöjd läsare.

Det dyrbara av Linn Ullman

En bok i vår bokcirkel. Vi möter paret Jon och Siri. Han en författare med skrivkramp och hon en stressad kökschef. Tillsammans med sina barn och hennes alkoholiserade mamma lever de ett stressigt liv, när vi möter dem i sommarhuset.  Jon sitter på sin kammare och försöker komma vidare med sin roman och samtidigt ägnar han en hel del tid att hålla kontakt med kvinnor på sms och är i tankar och handling ofta otrogen. Siris mamma fyller år och Siri vill ordna ett stort födelsedagskalas för henne, något som mamman inte vill, men i sin iver att göra rätt ordnas det ändå. Den unga barnflickan Mille, som anställts för att få dagarna att fungera när Siri arbetar och Jon skriver sin roman, försvinner under den stora festen och 2 år senare hittas hon, mördad och nedgrävd.  En bok som fick mig att vilja läsa mer av Linn Ullman.

Fun Home på Stadsteatern

När jag satte mig ned för att se Fun Home på Klarascenen hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Jag hade blivit bjuden på biljetten dagen innan och inte läst något om pjäsen. Vad överraskad och såld jag blev. Det var en musikal förstod jag efter en liten stund och där ingick även barn i 10-12 års åldern (uppskattade jag dem till) och de var så duktiga. Själva berättelsen utspelade sig i USA och handlar om en familj, på ytan perfekt, men där pappan lever ett dubbelliv och mår sämre och sämre. Vi får följa dottern Alison från barndom till collegeliv.  Det var sång, dans, musik och mycket känslor som vi fick njuta av under knappa 2 timmar. Perfekt! Tack alla medverkande för det ni gav oss.

Their finest hour

Ibland är det en viss skådis som gör att man vill se en film. När jag läste att Bill Nighy var med så blev beslutet att köpa biljett inte svårt alls. Det är något speciellt med alla hans roller, eller rättare sagt de jag sett, som gör att jag inte blivit besviken någon gång. Inte heller den här gången. För övrigt var filmen helt OK, om man nu kan uttrycka sig så när man bedömer en film. Jag gör det i alla fall.