Så ock på jorden

Jag trodde att det var en film att skratta till. Det är inte dumt tycker jag. Gjorde jag det? Nej. Varför? Den var tråkig. Alla var antingen sura, skällde på varandra om och om igen, eller så var de överdrivet kreativa. Ut med bänkarna i kyrkan, fixa en kör på nolltid för en TV-inspelning, på, på, på. Puh, man blev  trött bara av att titta på det. Jag läser att handlingen ska vara "En livsbejakande berättelse om kärlekens, musikens och dansens kraft att förändra människor". Det låter riktigt seriöst och kanske allvarligt, men nej, jag tyckte bara att det var de stora överdrifternas film helt igenom. Tyvärr, eller kanske bara så att det inte var en film som passade mig.