Att hitta en så fantastisk sångerska och även skådespelerska till rollen som Monica Zetterlund måste vara sådant som gör en regissör lyriskt glad. Med andra ord så utan Edda Magnason i rollen som Monica Z skulle det knappast ha blivit den film som jag nu fick nöjet att se i en fullsatt salong i Vällingby. Hon var helt fantastisk och det var ju Monica Z också. Hur pass mycket "sanning" som finns i filmen har det tvistats om en del i pressen och jag är inte den som kan belägga något. Jo, till en del kanske, för Nalen, Dompan är en del av min tidiga ungdom och det i filmen om den offentliga Monica känns upplevt. Att Monica hade så många bra åsikter om att sjunga jazz på svenska kom däremot som en överraskning. Mycket i hennes personliga liv var sorgligt och att vi slapp följa med till slutet gjorde att filmen, som avslutades när allt var på topp i hennes liv, kan få epitetet feel good.
5+ av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar