tisdag 8 februari 2011

Primtalens ensamhet av Paolo Giodano

En lättläst bok av en för mig ny författare. Första delen av boken där personerna i boken är barn och ungdomar är den mest fängslande. Man känner hur jobbigt de har och man lider med dem. Därefter tappar jag lite av förmågan att engagera mig i deras fortsatta liv. De har det jobbigt, ja visst, men det räcker inte för att jag ska känna samma medlidande med dem som jag gjorde när de var barn. Slutet är bra och inte så sentimentalt det hade kunnat bli.

3+ av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar