Jag har sett honom vid ett flertal gånger när jag besökt Åkeshovs simhall i vinter. Han var nyligen med i ett avsnitt av Fjällbackamorden, som visats i TV. Jag menar alltså författaren och skådespelaren Johan Hedenberg. Han berättar i boken Lill-Tarzan och jag om sin uppväxt i Grimsta på 60-talet och det var därför jag blev intresserad av att läsa den. Grimsta, Blackeberg, Vällingby, ja det är platser som funnits i min barndom och även nu. Hedenberg väljer att blanda återblickar från barndom, ungdom med korta berättelser från här och nu. Det är ett bra sätt att berätta tycker jag. Lill-Tarzan, som pryder bokens framsida, var en baddare på att klättra i träd och hade därifrån en utmärkt plats att ha koll på allt som skedde på gården, men fick därifrån även bevittna hur hans far slogs ihjäl i deras kök. När Johan Hedenberg i sin ungdom arbetar på Svartsjöanstalten som fångvaktare möter han Lill-Tarzan i ett annat skick än som den viga pojke han var under sin uppväxt. Många av lekkamraterna från Grimsta har dött av missbruk. När man får återblickar på tidigare generationers sätt att uppfostra barn i hem och skola, så inser man att det går framåt. "Vänta tills pappa kommer hem" eller lärare som fysiskt bestraffar, föräldrar som väljer rottingen som hjälp i barnuppfostran, har inget stöd i dagens samhälle och det känns skönt.
Nästa gång jag ser Johan Hedenberg på simhallen, ska jag tacka honom för en bok jag läste med behållning.
3+ av 5
Adlibris: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=911304155X
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar