Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Efter månader av väntan fick jag till slut mitt reserverade exemplar av boken från biblioteket. Den sista i Elena Ferrantes Neapelsvit. Vem det är som döljer sig bakom pseudonymen vet vi inte, men det spekuleras. Det jag tänker då är att den person som skrivit böckerna måste ha en mycket nära kännedom om livet som skildras i böckerna. Det är genomgående ett svårt, tufft liv som skildras. I början av den här delen tänkte jag också, att nej, jag orkar inte mer av de jobbiga kärleksrelationerna som skildrats i alla delar. Svartsjuka, bråk, försonande om och om igen. Nåväl det fanns andra saker som också berättades och det kändes på något sätt skönt att följa de två väninnorna från tidig barndom till ålderdom och nu är det gjort. Nu kan jag lämna tillbaka boken på biblioteket, så får någon annan ta del av livet som de båda väninnorna upplevde och jag kan påbörja nästa bok som valts till bokcirkeln. Jag återkommer med den recensionen.