My Fair Lady på Stadsteatern

Jag tror det var få i publiken på Stadsteatern som inte visste, på ett ungefär, vad de skulle se och lyssna till när de bänkade sig för att se My Fair Lady. Pjäsen Pygmalion av George Bernad Shaw, som sedan blev  grunden till musikalen My Fair Lady och det redan 1956. Jag minns den i filmatiseringen med Audrey Hepburn från 1960-talet. Ja, sedan har vi väl hört, nynnat och memorerat de flesta melodierna från musikalen. Man kan väl då fråga sig, varför köpa biljett och se något man redan vet handling och slutet på? Svaret är enkelt. För att den är så bra och för att rolluppsättningen lockar. I den föreställning, som jag såg, var Rabaeus ersatt av Rolf Lydahl. Han har jag sett förut, bl a på Västanåteatern. En underbar sångare och skådespelare, så ingen besvikelse för min del. Om jag sedan ska sammanfatta min uppfattning av det jag såg, så blir det enkelt. Härliga timmar med en fantastisk ensemble, både vad gäller sång och dans. Alla skådespelare, ingen nämnd, ingen glömd, gör ett fantastiskt jobb. En föreställning väl värd sitt biljettpris ur mitt perspektiv.