Det kändes som att vara på teater igen. Va? Konstigt. Förklaring. Jo, efter att under flertal år sett pjäser där scenografin varit minimal, kanske en stol, en vägg med en dörr, ja minst sagt sparsamt, så har det blivit något man vant sig vid, nästan förväntat sig att så kommer det att fortsätta framöver.
Men uppsättningen i denna pjäs var annorlunda, mycket påkostad, scenografin, alla dräkter, så många medverkande, ja det var något helt annat, som en pjäs från förr.
Ja, så var det handlingen. Den var ur mitt perspektiv, ganska oengagerande. Visst problem, klass, kön, vilka får/kan göra vad de vill. Låter viktigt, jovisst, men ändå...
Sen var det andra saker som jag uppskattade mycket. Musiken, sången och skådespelare som Dan Ekborg, Katarina Ewerlöf, Lars Lind. Ingen kritik över de andra, men när dessa tre var på scen var det något extra för mig i publiken,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar