Gick i pausen. En smulad förbannad. Orsak? Regissören hade valt att sätta Gunilla Röör på ena sidan av scengolvet hela första akten (andra akten satt hon på den andra sidan, enl recension) och därifrån läsa sin monolog. Detta gjorde att jag som kortväxt endast såg henne när den kraftiga personen framför mig lutade sig åt sidan. För övrigt var den enda scendekoren, förutom ett plank, blinkande lampor som lyste upp publiken mer än personen på scenen och detta gjorde att jag i princip var mer involverad i flaskpimplande, hårfixande, gäspande publik än Gunilla Röör. De gånger jag bortsåg från publiken och försökte se Gunilla genom att böja mig åt sidan och lyssna på vad hon sa, så håller jag med om att hon gjorde ett bra jobb och kanske är det så att kritikerna bortser från sådana "ynkliga detaljer" som scensättningsval och därför juuublade..
Skönt att det finns pausar så man kan smita utan att störa
2+av 5
DN:s recension: http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/gertrude-stein-gertrude-stein-gertrude-stein
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar