"Michelle Williams är suverän på att fånga kluven kärlek i Sarah Polleys hipsterdrama från Toronto" står det i Kerstin Gezelius recension av filmen Take this waltz i DN. Jag brukar roa mig med att läsa flera recensioner av sådant jag själv ska skriva ned en uppfattning om, ja med andra ord recensera. Denna inledning fick mig till att googla om vad hipster är för något för det har jag tydligen missat. Nåväl här kommer wikipedia om detta http://sv.wikipedia.org/wiki/Hipster_(1990-talet) En fördel var att huvudpersonen inte vinglade omkring i platåhögklackat (något jag tycker är fult) utan rörde sig på marknivå med hela foten. Filmen är också märkt med rosa penna av SF och det betyder, enligt dem, att det är ett "sätt att samla filmer som vi själva gillar och vill rekommendera till alla filmälskare". Resten av deras utbud är det kanske lite si och så med alltså. Nåväl, efter denna inledning vad tycker en sån som jag om filmen? Den var lite mer än OK. Som redan skrivet är så fångar Michelle Williams huvudpersonens rädsla att våga på ett suveränt sätt. Äktenskapet hon lever i verkar sett från biosalongen som ett tryggt och roligt kamratskap och plötsligt infinner sig herr snygg och han bor tom i huset brevid och ja, ni kan gissa fortsättningen... Slutscenen diskuterade vi på väg ut från salongen. Ja, helt på det klara med vad som hände var vi inte. På minussidan stod allt för detaljerade sexscener. Helt onödigt och jobbigt för både salong och för skådespelarna. Herr snygg livnärde sig bl a genom att dra en riksha. Undras om detta är vanligt förkommande i Toronto eller om han utgjorde ett undantag? Ja, sådana funderingar kan jag ibland ta med mig från en film.
3+ av 5
Recension DN: http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/take-this-waltz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar