Girlhood

Jag har funderat till och från varför jag inte tyckte om den här filmen. Jag var till och med så uttråkad att om jag inte varit på bion i sällskap så hade jag gått ifrån innan den slutat. Var det just det omvända? Med det menar jag en samling jobbiga tonårsflickor som gjorde det som en samling jobbiga tonårspojkar gjort tidigare i filmer. De slogs, söp, stal, sålde knark etc. Jag vet inte, men om det var så kanske det var fel på min inställning än på filmen? Men det var mer än det som gjorde att jag "retade mig på" alla Meriemes (huvudrollsinnehavaren) val. Visst, jag förstår att hon hade det jobbigt i skolan, en jobbig storebror, men ändå en mamma som jobbade som städerska och försörjde familjen,  hon blev erbjuden sommarjobb som hon ratade och upprinnelsen till hennes dåliga val var att hon inte kunde komma in på gymnasielinjen då hennes betyg inte räckte till utan blev erbjuden plats på yrkesinriktad linje. Var det mammans, i hennes ögon, tråkiga liv som gjorde att de val hon gjorde var så destruktiva? Säkert något sådant skulle vi ta med oss som summan av kardemumman, men jag kände enbart irritation och lite av förståelse. Ja, men jag vill inte avråda från att se filmen - den har fått lysande kritik. Sedan kan jag också irritera mig på detaljer som att man efter ett slagsmål med knytnävslag och sparkar inte visar några defekter. Det kanske också var något man skulle förbise, men det gjorde inte jag.