Innan Patrick Modiano fick Nobelpriset, hade jag inte läst något av honom. Det betyder bara att nu har jag många trevliga bokstunder att se fram emot. I min bokcirkel har vi valt att läsa Lilla Smycket. En mycket tunn roman, endast 127 sidor, men enbart tunn i den bemärkelsen. Boken är den sista i en triologi, så det får bli omvänd ordning när jag läser de två andra. Berättelsen börjar med att 18 åriga Therese tycker sig känna igen sin mamma i en dam hon ser på Metron. Det hon vet är att mamman skulle ha dött i Marocko och hon har inte sett henne på 10 år. Hon följer efter kvinnan och störtdyker sedan ned i förträngda minnen, då hon under en kort tid kallades för Lilla Smycket. Det är när de förflutna tar form som man som läsare känner en klump i magen och förstår hur svårt det är att ta fram dessa minnen för Therese. Jag förstår verkligen att Modiano fick Nobelpriset!
5+ av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar