Birdman

Det gnistrar av stjärnor, plus, getingar osv, när man läser recensioner av filmen Birdman. Klart som sjutton att man ska se filmen. Varför går man därifrån då utan att ha kommit i närheten av alla dessa ovationer för filmen? Jag har funderat på den saken. Det är inte dåliga skådespelarinsatser, nej, för dessa var strålande. Edward Norton, Michael Keaton är ju verkligen skådisar som jag gillar. Men vad är det då? Jo, helt enkelt själva handlingen. I den här filmen möter vi en ganska avdankad skådespelare som har på sin CV rollen som Birdman, en superhjälte som han lämnat för länge sedan. Nu satsar han sina pengar på att slå igenom på en Brodwayuppsättning. Och, ja, det är där mitt ointresse kommer in. Jag kan helt enkelt inte engagera mig i hans problem både inom teatern och privat. En detalj därutöver som drar ner poängen från mig är en nästan ständigt trumbeat. Jazzigt, kanske? Jag gillar jazz, men inte trumbeat i filmer. Ja, nu låter jag sååå gnällig så det är bäst att sluta här. Många, många gillar filmen, men inte jag.