Min pappa Toni Erdmann

Det här är absolut den film, som jag ger alla årets pluspoäng. Varför? Därför att den överraskar, roar, är helt crazy, sorglig och ger några timmars eftertanke om hur de som har och de som inte har, båda kämpar med att få ihop den s k meningen med livet. Filmen hade för mig två helt osedda, okända skådespelare, men det betyder inte så mycket, för där är mina kunskaper bristfälliga. Båda var suveräna i sina roller och kanske speciellt dottern Ines, som spelades av Sandra Hüller. Den helt tokiga pappan spelades av Peter Simonischek. Filmen var ovanligt lång, över 2 1/2 timme, men inte någon stund var den för lång ur mitt perspektiv.