Martina Montelius har tagit över Teater Brunnsgatan fyra av mamma Kristina. Jag var där i söndags och såg Elda! Elda! Elda! skriven av Martina och framförd av Basia Frydman och Christopher Wollter.
Det var en dryg timme med sprudlande texter, sång och pianospel (av en ej närvarande maestro). En schlager som kom upp i mitt huvud var "Mamma är lik sin mamma". Varför? Jo, för om jag inte vetat att det var Martina Montelius som var författare hade jag direkt trott att det var ännu ett bra alster av Kristina Lugn. Sedan var Christopher Wollter så snygg som en person ur släkten Wollter bara kan bli. Men det är väl inte något som man recenserar?
När Martina Montelius ska beskriva känslan av ett tråkigt liv använder hon sig av orden .."som en vikarierande biblioteksassistent". Vad tycker man om den liknelsen efter ett helt liv i biblioteksvärlden?
Inte såå kul.
3+ av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar