Flera av de kritiker som sett pjäsen och recenserat den är inte nöjda. Jag har svårt att förstå varför. Efter att ha läst Kjell Johanssons böcker om familjen i "Kransen" så förväntade jag mig ungefär detta när den skulle bli pjäs. Blandningen av då och nu, syskonens olika sett att se på sin barndom, pappan, mamman, den gapige morfarn och släkten på Skogstorp, allt gestaltades så jag kände igen berättelsen. Tydligen ska man inte göra det, åtminstone förväntade sig flertalet recensenter mer av framställningen. Jag däremot var mycket nöjd. Musiken irriterade en del av kritikerkåren, medan jag däremot tyckte att den lockade fram en stämning som stämde bra med handlingen. Göran Ragnerstam som den försupne pappan var fenomenalt bra och Anja Lundqvist, som dottern Eva gjorde ett fantastiskt bra jobb.
Jag var med andra ord en mycket nöjd teaterbesökare.
4+ av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar