Det finns två män som aldrig gör mig besviken, nämligen Molière och Rabaeus. Att få träffa båda samtidigt måste ju bara bli en fullträff, tänkte jag innan jag gick till Dramatens uppsättning av Den Girige. Frågan är vad Molière skulle tyckt om uppsättningen? Han skulle säkert uppskattat att höra publikens skratt, gensvar och applåder, men skulle han gillat allt som lagts till i texten och framförandet? Jag är inte helt säker på det. Föreställningen blev en fars och Rabaeus är verkligen en mästare i att vara rolig och la till massor i texten (typ, han ba' hon ba, vända blad, egenkligen) gester, ljud och utdragna pausar, som fick oss att skratta medan resten av ensemblen höll sig till Molières text. Pjäsens sätter fingret på hur mycket pengar betyder för oss och hur långt man kommer med smicker och att stryka medhårs och det kanske kom bort till en del i denna uppsättning.
Visst hade jag härliga teatertimmar...men...Rabaeus hade inte behövt vara såå rolig. Han bad oss förresten att gå hem när vi applåderat och visslat en stund.
4+ av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar